lasten av en häst
Så nu går Ari att lasta. Det va kämpigt i början. Hon kom ju på efter ett tag att Andreas inte stod och lurade bakom hörnet utan det va bara jag som stod där. Detta måste naturligtvis ifrågasättas. Oftast blev jag arg och sa till henne på skarpen, då gick hon in. Men sen va vi på Pay and Jump i Aneby i våras... Hoppningen gick fantastiskt, vi va felfria i både 80 och 90cm och jag började fundera på att debutera lokalt. Rosett blev det, det är ju allra viktigast, men sen skulle vi hem! Ari protesterade som vanligt vid transporten. Men när det var så många som tittade på vågade jag inte vara hård. Vad skulle alla säga? -Titta på henne som bär sig åt... Jag försökte försiktigt övertala Ari att gå in. Jag såg ett ljus gnista till i hennes ögon, hon hade vunnit! Jag försökte i 1,5timme, tävlingen var slut, alla hade åkt hem, där stod jag kvar. Nu vågade jag vara hård men det var försent, Ari hade ju vunnit sin seger. Tillslut insåg vi att det aldrig skulle gå. Mattias tar bilen till Tranås och lämnar mig kvar, i regnet utan paraply. Kommer tillbaka efter en timme med Tärenäsassisans och Ari är inne i transporten på 10min. Jag lät henne aldrig vinna igen!
