arisafari.blogg.se

Det kannas Karma, yin och Yang. Det man skördar får man så, efter regn kommer solsken. Bite me!

Vi åkte till Skara i onsdags för att friskförklara Ari. Så blev det inte. Efter 7 månader tyckte jag att det fick vara nog. Åker ner till Skara för att sko och friskförklara min häst. Sitter utanför djursjukhuset i solen och äter nyköpta kakor från konditori och tittar på Ari som mumsar middagshöt i en lånad hage. Det är så skönt, nu börjar vårt nya liv. Ari blir bra och jag ska sluta ställa krav. Vi ska träna och tävla som det går, vi ska ha roligt tillsammans. Kanske säljer jag henne i framtiden kanske inte. Men nu blir det bra.

Så blir det vår tur att träffa veterinären Jessica. Hon är inte helt nöjd med Aris fot men tror det blir mycket bättre efter verkning. Så vi går ut i hältgången. Jessica tycker hon e lite kort i steget. Tar ut henne på hårt underlag så jag kan logera på volt och där spricker det. Ari är halt… Och när vi går tillbaka till hältgången visar hon nu på rakt spår också. Till och med i mjuka ridhuset visar hon hälta. På andra benet!

Så Jessica är förbryllad men tror att det är belastning av att hon inte fått tillräckligt stöd på sina fula framhovar. Vi lägger bedövning, springer, röntgar och jo, inga konstigheter. Det är nog av belastning på hovarna. Så vi går till Hans och fixar nya vårskor. Han e härlig Hans, visslar och nynnar och tittar på sina skor han slipar och slipar. –Det e ju faktiskt helt fantastisk säger han om sitt jobb.

Ja, skrattar jag det ser ju väldigt fint ut.

Så får vi åka hen, med bandage, medicin och skrittprogram. Och ja, vi blev dömda, jag och Ari. Ari för grav övervikt och jag för medhjälp till missbruk. Hårdbantning var domen. Halvera maten, ingen kraft. Ari löst problemet så fort vi kom hem genom att äta upp allt spån i boxen, funderar på om hon ska få sova på betongen nu…

 

 

Det är tur att man ändå har saker som piggar upp. Medan jag går 15min om dagen med en hoppande stegrande häst och får metakam i håret när Emelia inte kan träffa Aris mun (det ända Ari inte har lust att äta), finner jag ändå glädje i att ha en trädgård. Och i att ha en sambo som är stark och kan gräva. Jag tyckte också det va kul att gräva land en stund. Men när insikten slog mig att jag grävt ca 10km och det återstod 50km, då tog orken slut och det va dags att grilla på vår nya grill. Det är det som är just det vackra med trädgård.

 

 

 

 

Så nu hoppas jag på lite bättre väder så jag kan plantera. Eftersom jag tog i lite i butiken när jag köpte sättpotatis och frön så funderar jag på att öppna handelsträdgård i sommar.