Press, stress, häst

Vi lever i en värld med press och stora krav. Vi ger oss själva mer än vår del av käftsmällar och tar även emot från andra. Ibland kan man känna sig trött, överansträngd och ledsen. Ibland kan man verkligen behöva någon som lyfter upp än och ger lite bärhjälp när man är trött i fötterna…

 

 

Och trött i fötterna det är jag och Ari båda två. För vi lever i en värld utan motion och i en tid av väntan. I fredags fick hon ny sko på sin ajiga fot. Eller ny och ny. Lätt begagnad kan man säga. Sebbe verkade henne och satte på samma. För enligt min mammas anda ska man inte slösa på saker och slänga i onödan, den hade ju inte slitits sedan sists eftersom Ari bara står och ser dum ut. Slutsats. En sko kan räcka i 5månader…

Men Sebbe ringde och va orolig, hoven är deformerad eftersom hon är kobent och han visste inte när det kunde ridas. Kanske massa vila kvar. Funderade på det där med bultpistol men insåg snabbt att jag har för låg livförsäkring. Men Sebbe ringde Hovslagare Hans i Skara och pratade. Hans va inte orolig. Och efter ytterligare ett samtal med Sebbe om specialskor la jag mig igår kväll på betonggolvet i hovslagarspiltan och tittade på Aris fot.

 

 

Min slutsats är att livet ser annorlunda ut under en häst. Plötsligt känns livet lite lättare. Ska fortsätta med denna terapi.

 

På tal om det överlevde jag mitt tandläkarbesök. Och fick där också veta att jag inte äger några visdomständer. En sten föll från mitt bröst! Nu är det ända jag ska undvika att bli gammal så tänderna blir skadade, piece of cake!

 

Om någon undrar över hundarna som hänger på Mjölby station så tog ägaren hand om dom när tåget kom

#1 - - Nadine:

Låter som en himla bra terapi tycker jag, att titta på saker från andra håll och kanter ;-) hoppas hoppas ni får rida snart! Fantastiskt bra skrivet till bilden med hunden i väskan haha... söt :-)