Undo

Jag är inte religiös, tragiskt nog så tror jag inte på nånting alls.
Vissa tror på miljoner versoner av en gud, vissa tror på miljoner gudar. Vissa tror på Karma och ödet medan andra säger att de tror på detta odefinierade något. Men inte jag.
 
Jag ser livet för den biologiska utveckling som det faktiskt är. Vi föds, vi lever av våra konsekvenser, våra val och andras. Och sedan dör vi. Ibland fortplantar vi oss och för arten vidare, ibland lämnar vi mycket lite kvar.
 
Därför är mina religiösa upplevelser få.
Men i helgen.... Då hände det.
Känslan där ögonen blöder tårar, man lyfter händerna mot himmelen, blundar och andas. Det va Mello, det va Sanna, det va Undo.
 
Tragiskt att jag som hatar Mello och måste dricka minst ett glas vin för att stå ut fick upplevelsen just då. Och vad trodde jag egentligen skulle trilla ner i händerna på mig? Vilken dum gest, inte ens kristna som håller händerna mot himmelen tror väl att Gud ska trilla ner? Eller va det så vi fick Jesus, när Maria blundade och höll ut händerna?
 
Men Sanna, jag kommer gråta till din låt fler gånger, för alla har vi olika tårkanaler. Jag gråter till musik medan min 27 åriga sambo gråter så han hulkar när vi tittar på Micke och Molle