arisafari.blogg.se

Det är nu det börjar, det nya livet som folk pratar om. Ångesten svetten och tårarna. Känslan av att inte kunna gå på toaletten utan rullstol och kvidandet av smärta när man kliver upp ur sängen.

Jag pratar naturligtvis om nyårslöften. Skitlöften, geupplöften...

Nej jag lovar ingeting, jag tränar bara!

 

Vilket nu är anledningen till att det gör ont överallt.

 

I måndags började jag lite så smått. Ponnydressyr, himla bra mage och ben övning. Speciellt när man har en liten snel pony som springer jete fort!!! Kramp, kramp för tusan. Tur att man fick skritta av Branco efteråt så man kunde sträcka ut benen utan att släpa dom i backen. Haha säger ni, du som är så kort. Men nu ska jag faktiskt tala om mina kära läsare att det va en barnponny. Mitt bevis för de som inte håller med om det va att jag inte behövde ändra stiglädrena Kontentan; Ett barn hade ridit innan mig! Men snälla Orbison, va inte arg, fast du är liten så är du söt.

 

 

Så fortsätter eländet. Följde igår med lillsyster och gymade. Hon tänkte att hon skulle sätta mig på plats direkt med 25min crosstrainer. Nog för att få mig att fundera på att kasta min vattenflaska i huvudet på henne där hon sitter och trampar för glatta livet på sin himla cykel. Showoff!!!

Sen gick vi vidare till maskiner. Alltid intressant när man är ridtjej. "Förhållningsmaskin" tyngre än Tos. Övriga armmuskler, minsta vikten. Benpress, ingen vikt och "gynekologstolen" maxar maskinen. Det ger alltså nånting att klämma benen om och hålla tillbaka 600kg häst. Vad det inte ger är nått annat....

 

Så nu e vi igång, tänkte frossa i en kebabtallrik med pommes efteråt men det blev en nyttig hemlagad laxburgare med fullkornsbröd och mango. I vanliga all väldigt gott. Men nu? Det va inga pommes där inte!