arisafari.blogg.se

Det är en fantastisk känsla att återvinna tilltron till mänskligheten. Det sparar så mycket hår. Det slipper bli en pinsam tystnad hos frisören när hon inte behöver tunna ut håret utan istället undrar vad hon ska göra med tussarna som fortfarande hänger i små teser från huvudet som en fyra årings tänder. Många kanske undrar varför jag jobbar vidare med ett uppdrag som tar allt mitt hår, men svaret är enkelt. Jag älskar min ridklubb, och de bevisar sig gång på gång. Visar att de är värda min energi. Och om det skulle bli kris med håret kan jag transplantera från benen…

Det som är extra roligt är vår nya styrelse. Med så många nykomlingar går idésprutorna på fullfart tills vi fnissar och skrattar och inte orkar mer kl. halv tio på kvällen. Tydlig ide, tydligt genomfört, det händer grejer! Och om inte bättrar oss så kommer Ingela tvinga oss att gå i skolan.

Det jag brinner för är tävling och nu är det dags, jag kommer att söka en utbildning till hösten så jag får jobba med hästar! Inte full tid, bara när jag egentligen inte har tid, precis som ridsport går ut på. Att spendera mer tid än man har. Det är roligt.

På onsdag om en vecka är det dags igen för Ari att åka transport, jag är inte orolig. Hon va ju bara lite hysterisk igår när jag hanterade henne. Det går bra, jag är ju ganska lång och tung så om det går åt fanders så kan jag ju lyfta in henne i transporten. Men det gick ju faktiskt väldigt bra sist. Jag hoppas att vi blir friskförklarade nästa vecka. Hovslagare Hans ska sko Ari och sedan ska veterinär Jessica säga att jag kan börja rida igen. Så om du läser detta Jessica så är det alltså din replik; Det ser jätte bra ut. Trava lugnt i tre veckor så kan du börja galoppera sen.

Repliker ska följas!

För er som inte tycker det händer något i mitt hus så tror ni fel. Kanske är jag inte lika snabb på att riva tappeter just nu men jag har 60 friska broccoliplanor och 6 färdiga maskintvätter, som jag inom sinom tid kanske även viker in i garderoben…