Stalljoursstress

Så var ännu en stalljourshelg till ända. Man kan vara glad att det börjar bli så fint väder att det faktiskt är ganska lite att göra. Ända hästarna som ska in på eftermiddagen är lektionshästarna och två privatisar. Hur trevligt som helst, längtar efter att ha jour när hästarna sover ute. Det är också på jourhelger som Mattias och jag får extra fart i benen hemma. Eftersom helgen ändå redan är "förstörd" så kan man ju lika gärna tvätta, städa, diska, plantera, klippa gräs, bygga vedförråd, regla badrumstaket, umgås med bådas familjer och ta ett glas vin framför tv:n. Nja, jag somnade framför soffan...
 
 
 
I sann diss anda så tänkte jag också snacka skit. Jag inser att eftersom hela min livsstil bygger på Mattias ekonomi så är det fritt fram att prata skit som sjutton om honom. Han är fast övertygad om att han inte alls tyckte min bok var dålig, så jag får helt enkelt ta tillbaka det då. Så jag tyckte att han nog kunde få läsa lite till. Jag frågade vad han tyckte. Den är påminner väldigt mycket om "bok jag inte tänker säga namnet på". Och där blev Mattias av med alla pojkvänsfördelar den kvällen. Han får nu inte längre läsa min bok. 
 
Det är tur att han iallfall kan snickra.
 
 
 
På tal om det vill jag gärna veta vad folk tycker om hästar i bodstadsområden. För jag var nämligen ute och gick med Ari i Tostås idag och folk glodde med blandade känslor. Medan barnen visade stort samtycke verkade vissa vuxna tycka att vi tog oss friheter på cykelbanan. Men har vi inte rätt att gå vart vi vill, jag och Ari?
#1 - - Malin:

Barn brukar var smidigare än vuxna. Tror vuxna inte är så positiva till om Ari lämnar spår (bajs) efter sig från er promenad... Nog därför de blänger :)

Svar: Haha, hon lämnade inga spår efter sig!
Sanna