arisafari.blogg.se

Detta inskränkta liv som vi alla lever. Vi är uppfyllda av stress, press, häst, kogödsel och andra saker som tär på våra hörselgångar.

Ari och jag vi promenerar på, men till skillnad från frasen intet ont anande så anar vi alldeles utmärkt att saker står på sin spets. Att bakom varje hörn finns ett paraply eller ett naket får. Men det är också spänning vi söker, är det inte det. Vill vi inte helst få den där kicken man bara kan få av att jagas genom skogen av en Pumi besatt av djävulen?

För er som nu börjar undra över våra språngmarscher, här kommer en förklaring.

Ari och jag vi råkar alltid ut för något på våra powerwalks. När man överkommit ett hinder så drabbas man snart av ett annat. Alla som äger en häst vet att hästar är rädda för allt. Ari är bara rädd för några saker, men det gör att Branco är rädd för Ari vilket gör att det blir krångligt i skogen.

Problem 1: Ari är helt hundsäker, nästan. Hon tycker hundar är trevliga sorter som förtjänar en puss eller två. Men för varje regel finns ett undantag. I stan bor en Pumi, en ganska konstig ras må jag erkänna men dock ej värdig Aris förakt. Ari är helt hysteriskt rädd för denna enda Pumi, och det är klart, den ser ju konstig ut. Men mest av allt är det rasism.

Problem 2: Ari är skitibyxan rädd för traktorer, desto svårare blir det för oss när vi kommer på vår travsträcka och traktorn skrapar vägen. Jag har blåa tår.

Problem 3: Ari är lite rädd när vi är ensamma, vi tar därför med oss Branco. Branco är rädd för Ari. Det kan bli hur skoj som helst. Branco är rädd för paraply, därför är Ari rädd för paraply, därför är Branco rädd för Ari, därför blir Ari räddare. Ser ni vart jag är påväg?

Problem 4: Det finns djur i skogen. Inte bara rådjur och harar med noll respekt för skvattiga riddjur, det finns katiga får som går lösa också. Okey, det va jag som var mest rädd…

När man liksom lever på gränsen hela tiden behöver man koppla av och se livet från ett tryggt och ljusare ställe, där adrenalinet inte pumpar.

Jag ber er reglera ljudet på dator och så bjuder jag på detta. Sanna får en fisk. Jag bjuder på mig själv och det grövsta… Men se så lugn och avkopplad jag var!