arisafari.blogg.se

Mindervärdeskomplex, mindervärdeskänsla, mindervärdighetskänsla, låg självkänsla, en känsla av kroppslig eller mental underlägsenhet, att känna sig mindre värd än sina medmänniskor. Teorier om fenomenet lades fram av österrikaren Alfred Adler, 1870-1937. Motsatsen är storhetsvansinne.

 

Det känns som jag har hamnat i en rullning av utbildningar jag känner mig underkvalificerad för. Men är det sant? Det är lätt att känna sig liten när någon annan känner sig stor. Allt är i betraktarens ögon säger man och det är ju även jag som betraktar. Jag tittar på de övriga deltagarna på hoppdomarkursen som tävlar 30timmar/helg och som känner Henke Larssons dotter och som hejar på Alexander Zetterman på tävlingar. Så kom jag och ska presentera mig. Det blev ungefär så här;

-          Hej, jag heter Sanna Hornbrink. Jag började rida för 7 år sedan, jag ville bli hoppryttare. Köpte min första häst för 4 år sedan, fick mycket hjälp med henne. Vi har hoppat lokalt 90cm. Jag trillade oftast av, nu vill jag tävla dressyr istället men det vill inte hästen. Nu tänkte jag bli hoppdomare.

Nu så stirrar många på mig… Tydligen levde det inte upp till förväntningarna av en hoppdomare. En annan kvinnas resumé lät så här.

-          Hej, red innan jag kunde stå. Ägt ca 30 hästar i mitt liv. Nuvarande häst gå nu Grand Prix med annan ryttare eftersom jag fått barn.  Hjälper till i domarsek nästan varje helg. Har tävlat till 140cm med placeringar. Åker aldrig hem utan rosett. Tänkte nu när jag är ledig att jag kunde utbilda mig till domare…

Hoppsan hejsan! Ja, vi har ju olika erfarenhet. Kände mig liten, obetydlig och okunnig. Men sen slog det mig. Alla sa, tänkte bli domare nu när jag är ledig, tänkte bli domare nu när barnet tävlar varje helg ändå, tänkte bli domare så man får sitta inomhus när det regnar. Och det slog mig! Det är ju jag som ska känna mig kunnig och stor. För jag brinner, jag vill ju göra det här för mig! Det här är ju min dröm. Inte en dröm om väder eller att slippa stå sysslolös på en tävlingsplats med en snorunge som inte kan spänna sadelgjorden på sin ponny själv så jag måste gömma mig i ett domartorn. Nej, jag vill för mig, för att jag brinner. Jag är min egen eld!

 

Jag är inte liten, jag är stor. Jag är oerfaren men kompetent, för jag vill lära mig. Och jag lär mig, för jag har inte tävlat i 30 år och bestämt mig för vad jag tycker. Jag är ett oskrivet blad, och fullständigt underbar!

 

Jag fortsatte denna trend på utbildningsdagen på jobbet. Valde att gå på veterinärmedicin föreläsningar för jag brinner för djur. Fattade inte vad de pratade om, men ingen fråga är för dum!

 

Sen tyckte jag om Jönköpings nya stadsskylt!