Vi är på gång

Det är fantastiskt det här med ridsport! Ena dagen är man på topp och nästa har man bankat huvudet i ett träd.
För några dagar sedan var jag hos kiropraktor med Ari. Hon behövde knäckas lite grann eftersom hon e så stel. Många av er har hört att jag har skojat om att Ari har lite åldersreumatism. Hör och häpna hon behövde tillskott för hon är torr i lederna. Jag talade om för Mia att Ari är lite torr i humorn också, vi skulle se om Glucaminen hjälpte även mot det. Ca. 1 månad fick jag räkna med innan hon började fnittra.
Förutom detta märkte vi att Ari var svullen i huvudet och Mia tipsade om Veterinär. Denna var ute hos Ari i går. Dom: Hon har sprunget in i ett träd?! Eller något annat som ger en bula i huvudet.
Alternativ nr 2 var att hon fått en tand i örat???!!!
 
 
Igår var det hoppträning i Säthälla. Jag fick nöjet att åka upp till Sophia Skobes fina anläggning. Nöje är dock relativt eftersom jag tycker bättre om att hoppa på hemmaplan där jag vet var alla väggar och spöken finns. Blev lite stressigt eftersom jag skulle hinna till ponnygruppen. Jag och typ 3 b-ponnisar och en Julia. Fantastiskt, Ari hade kortast galopp. Som vanligt rullar kryssen på bra och jag börjar bli riktigt nöjd med mig själv. Så plockar Zara in ponnyplankan!!!! Och självförtroendet fiser jag ut som en läckande ballong. Förnedringen var total när man hör; Då kan ni komma på hindren först så ska jag sänka åt Sanna sen.
Nej vet du va, måtta får det vara! När de andra skrittade av ropar jag på Mattias att höja oxer och ponnyplanka. Här jäklar ska det hoppas om jag så dör på kuppen!
Och himmel och pannkaka, det va kanske fel på motivationen innan, nu flög vi över 75cm dogleg. Det var nog så att alla ponnisar va ivägen....
 
 
 
 
 
Extra tack till familjen Johansson/Gustafsson som såg till att färdigutrustad Ari bara var att jogga in i transporten och åka!