Hoppfull

Jag förstår att det ibland låter som jag inte tycker om min häst här på bloggen. Och vissa dagar är det förstås sant... Det är ju en relation man har som är till för att arbetas på. Ibland tycker jag inte om min man eller min chef heller, fast de båda är bra personer. Man kan inte vara sams jämt, och det är mycket roligare inlägg om jag och Ari inte tycker om varandra.
 
Men nu är det så att jag älskar min häst idag, idag är hon dyr och älskad. En hoppträning går snabbt från att bli ett skräckfyllt terrorbrott till riktigt kul när man känner att man sammarbetar. Helt plötsligt så känns det inte som vi ska dö på markbommar. Idag var vi modiga och taggade, och framför allt. Ari var lydig. Och då kommer insikten, nej, det handlar inte om mig och Ari. Det handlar om att jag lägger ner kopiösa mängder pengar på att be tränare att tala om för mig att jag kan och att jag är modig. Det räcker inte med att man säger det själv.  Man behöver ha en positiv, engagerad person som hejar på en. Och så behöver man ledmotiv. Jag tycker att man behöver lite jävlarinamma så då blir det Eye of the Tiger. Pow! Pow,pow,pow. Pow,pow,pow! Galoppen sitter. Samtidigt som jag måste sjunga för att slappna av. Whitney Houston I will allways love you. Inte som om någon Bodygaurd kommer smälta ens hjärta, utan bitter sweet memory, that is all I'm taiking whit me! Hårda ögon, arg blick. Och Aris Eye of the tiger.
 
 
 
 
 
Och fast jag blev skrämd vid ett tillfälle av en ulltuss som hoppade ut ur en häck så var jag helt otroligt duktig idag. Jag fick en psykos och ville åka hem, men jag sjöng lite högre helt enkelt. Jag hoppade 80cm. Ari var också med, hon hoppade också 80cm. Det mest fantastiska som hände var att vi fick fel distans till sista hindret. för 3 år sedan när jag lät skräcken vinna, hade jag lagt mig över sadeln, blundat och hållt mig hårt i manen. Ari hade vägrat och jag kanske skulle ha trillat av. Men idag ville Ari inte riva, hon ville inte vägra heller. Och när vi kom fel höll jag i manen, lutade mig framåt och bad. Inte till Gud, till Ari. Snälla Ari rädda mig. Visst sa Ari, vi hoppar...
 
 
 
Stort tack till Zara Tyrstam som har lärt oss kort galopp och till Traudi Björling för 173 snygga halter mellan övningarna. Lydig häst river inte hinder!
#1 - - Anonym:

Go go go! :-)

Svar: Absolut!
Sanna