Skördetid för hela slanten!

Nu äntligen börjar skördetiden på riktigt. Det märker man genom det otroliga överskottet på Squash. Nu kan man nästan skörda flera kilo om dagen och jag kämpar med att komma på recept där det går åt mängder. Ett recept jag ofta tar till är Squashpasta.
 
Jag hyvlar helt enkelt Squash och kokar i vin och grädde tillsammans med vad man vill för att få en god pastarätt. Nu senast kantareller och parmesan och lök.
Andra gånger kan det bli bacon och körsbärstomater, eller kanske med lax. Det är precis lika gott som riktig pasta men känns bättre när det är grönsaker från trädgården.
 
 
Gurkor håller vi också på att drunkna i. Druvgurka och Västeråsgurka i kilovis. Nu när jag gjort saltgurka, ättiksgurka, pressgurka och egen bostongurka kommer det nog rinna ut gurka ur öronen på oss!
 
Men det allra bästa är de första tomaterna och de är här!
 
Mattias och jag hade vadslagningen om vilken av alla sorter som skulle ge skörd först. Jag satsade på Rambling red stripe som tidigt utvecklade många tomater. Mattias satsade istället på Sungold. Av den enkla anledningen att han tyckte det borde ta kortare tid att bli gul än röd. Jag stirrade lite förrvirrat på honom. Men min tomat vann!
 
Så nu har vi haft smakprov.
 
 
Sungold
Gyllene orangegula, något större körsbärstomater. En av världens sötaste sorter. Saftiga frukter med förträfflig tropisk fruktsmak. För växthus och varma utelägen.
 
Betyg Sanna: Väldigt söt tomat men ack så gullig. Saknade lite syra för att få den perfekta smaken men känns inte vattnig. 4 av 5.
 
Betyg Mattias: God och söt. Normal fasthet, kanske lite vattnig. 5 av 5.
 
 
 
 
 
Rambling red stripe
Vacker tomat vars frukter är röda med gröna ränder, mycket dekorativa i sommarens sallader! Passar utmärkt i stora amplar eller krukor. Ger en riklig skörd under en mycket lång period. Fantastiskt välsmakande med fin balans mellan sötma och syra. Höjd ca 35 cm, rankornas längd ca 90 cm.
 
 
Betyg Sanna: Perfekt balanserad sötma och syra. Älskar det fasta köttet. 5 av 5.
Betyg Mattias: Rolig färg. Fast och fint kött. God. 5 av 5.
 

Min älskade trädgård

Ni kanske tycker att det har varit väldigt lite hästar nu ett tag på bloggen. Då har ni rätt. Först av allt har det inte varit så mycket hästar senaste tiden, men när jag hittar något jag verkligen vill berätta om finner jag mig bildlös. Och då blir det inget inlägg. Man vill ju ha en bild. Nu för tiden följer ingen med till stallet och fotar längre.

 

Nu för tiden är ingen fullt upptagen hemma. Ingen hinner inte ens äta en macka innan ingen åker och hämtar sin svärfar och åker till bygghandeln. Hela kvällarna snickrar de. Ingen och pappa. Vad jag älskar dom båda. De är så snabba, bra och duktiga. Förlåt mamma att du inte får träffa pappa förrän jag kör hem honom klockan 21:30 och jag är orolig för att grannarna ska skrika rakt ut på oss och sågen. Då slutar de snällt såga och bankar betongbläck i väggen istället. Men oj vad fint det blir. Vår stora dansbana…

 

 

Men jag är också duktig. Jag tänker inte stå och se på medan viktskålana väger från mig, icke! Det finns gott om nyttiga saker att göra. Som att gny lite eländigt till Mattias att det är två mördarsniglar i komposten han måste döda och att jag måste låna hans måttband till att mäta lite på gräsmattan. Han säger att jag stör, han har inte tid med mig… Pappa nickar allvarligt. Så är det Sanna, vi måste göra det här nu. Jag står där och blänger ner i backen och gnuggar tån på gummistöveln i backen. De använde den där rösten. Som att jag, lilla gumman, fick gå och leka lite för mig själv en stund medan de gör vuxna saker. Vuxna… och jag lilla gumman… Blängande på deras ryggar tar jag måttbandet och mäter lite med måttbandet på gräsmattan. Hittar inget att märka upp med så jag tar gummistövlarna. Jo, kanske känner jag mig 5 år när de använder lillagummanrösten. Kanske är jag lite tjatig ibland.

 

 

Jag mäter för hönshus. Funderar på vart det ska stå så det är 4.5m från tomtgränsen, tittar smygande över på grannens tomt, kanske går de med på 3m… Tittar upp mot Mattias och tänker be om råd. Nja, jag får inte störa när de gör vuxensaker. Jag får klara mig själv.

 

 

Tittar till mina grönsaker istället. Squashen har börjat blomma nu.

 

Funderar lite över vem som vinner en tungviktsklass mellan potatis och broccoli, borde jag heja på någon av som, kanske hjälpa till lite? Potatisen kom ju objuden. En lite kvarglömd stackare från förra året. Bestämmer mig för att jag älskar båda för mycket för att offra någon av dom.

 

 

Sedan plockar jag in sallad och gör lunchlådor. Lax och kaprissallad till mig. Kyckling och soltorkad tomat till ingen. Jag känner honom väl min ingen som älskar kyckling. Lägger för mycket sallad i hans låda. Undrar om han kan orka äta upp allt…

 

 

Nu är gurkan här!

Nu är frihet och trygghet. Nu är sommar och tillgivenhet. Nu är nuet och framtiden och alla tiderna är nu. Tiden man lever för och tiden man lever i. Jag är fri!

 

 

 

Det ger en sån glädje, växterna och grönsakerna och att kunna vara ute från man vaknar till man går och lägger sig. Nu kan man bara gå runt i potatisblasten och njuta. Snart är det midsommar, då gräver vi upp några plantor.

 

 

Det börjar spira nu, överallt börjar växterna sprudla. Nu kan man äta färsk sallad, rädisor plockas upp och nu plockas de första gurkorna. Det blir saltgurka.

 

 

 

Så här gjorde jag denna omgång:

Koka 1liter vatten med ca 0,3dl salt

Stick några hål i gurkorna och lägg i en glasburk tillsammans med en halv msk dillfrön.

Häll på den avsvalna vätskan.

Låt stå över natten

Visa fler inlägg