arisafari.blogg.se

Ibland funderar jag lite på min blogg. Vem som läser den, hur många som läser den. Och vad folk faktiskt tycker om den. Den började faktiskt som en dagbok. En öppen dagbok där vi tillsammans kunde skatta åt Aris och mina misslyckanden. De var ju många och ganska roliga. Nu för tiden inser jag att blogg har kommit att bli en mer övergripande dagbok. Ari och jag var helt enkelt inte så himla kul längre. Humor torkar med ålder och ledproblem.

 

Men jag har blivit väldigt glad på senare dagar. Naturligtvis blir jag en sån där person som kollar hur många besökare inläggen får, hur många som gillar och hur många som kommenterar. Jag har insett att de som faktiskt oftast skriver en rad är personer jag aldrig träffat. Någon har hittat mig. På det stora internet. Och de gillar mig ibland.

 

Nu drömmer jag inte om att bli nästa stora mediebloggare som typ Blondinbella. Nej, men lite berömmelse, några extra följare, det skulle jag verkligen tycka var kul.

 

Så jag blev extra förtjust när jag såg på blogg.se att de har valt ut min blogg att göra reklam för. Nu när odling och återvinning är så på tapeten, snappade de upp mitt inlägg från december där jag odlar om en salladsskrutt.

 

Det resulterade genast i två nya kommentarer på min blogg.