Födelsedag

Idag e ingen vanlig dag för det är faktiskt min födelsedag, hurra hurra hurra!
Och när man blivit ett år äldre har man dessutom blivit två meter visare och glömt fyra hädelser i ens liv som är en början till demens. 26 år e dock inte farligt, det bytder ju bara att jag är 12 meter vis. (år innan 20 får man inga meter för, då går man nästan minus) Jag har också glömt 104 livshädelser som jag innerligt hoppas mestadels innehåller minnen från 1-4 år, där man ändå inte har såp mycket att minnas.
När man blir 12 meter lång börjar man reflektera, vilket man egentligen redan gjort hela sitt liv men på en födelsdag funderar man mer.
Jag har svårt att förstå mig på många av dagens föräldrar...
Detta pga att jag tittade på Ponnyakuten i söndags.
Ponnyakuten är ett jättebra program som hjälper barn med deras problemponnisar. Men nu för tiden är föräldrar ovetande, barn bortskämda och ponnisarna ofostrade.
I söndag fokuserade de på 8 barn som sökte till programmet. Jag kom fram till att sju av dom hade inte där att göra.
Ponny 1: Går ej i koppel, springer iväg och drar med sig sitt barn i grimskaftet, visst allvarligt problem, välkommen till ponnyakuten. Lösning från mig, dra åt sidan för att bromsa ponnyn.
Ponny 2: Vill inte hoppa om människomamma springer framför. Snälla nån. Kontakt hopptränar och lär barnet att gasa. Det är inte ponnyakut!
Ponny 3: Bits, människorna gjorde inget. Då jag är emot våld säger jag bara; klipp till hästen.
Ponny 4: Hoppar undan när ryttaren ska komma upp. Det tog ju faktiskt hundra år att komma upp, hon skrämmer ju häststackarn. Skaffa annan ponny, gärna läromästare.
Ponny 5: Ungen kan inte sitta ner i traven, hur blev det ponnyns fel?
Ponny 6: Hästen stregrar sig, visar sig sakna päls i sidorna, sluta gnaga med sporrarna
Ponny 7: Ponnyn är två bokstäver för lite.
Ponny 8: Ponnyn är två bokstäver för stor.
 
Efter detta program undrar jag; var är deras tränare som borde säga det här. Rider dom inte på ridskola eller för tränare. När jag inte visste vad jag skulle ge min häst för mat ringde jag Krafft. När jag inte kunde lasta ringde jag Tärenäs Arabstuteri. 100tals föräldrar åker över 50mil för att söka till ponnyakuten. Stackars Tobbe Larsson som måste skicka hem dom.
#1 - - Nadine:

hahahaha så fantastiskt dumt men så bra skrivet ;)

#2 - - Erika:

Håller helt med om ponnisarna och är lika förvånad nu som vid tidigare uttagningar.
Hur tänker föräldrarna som både köper och låter sina barn rida dessa små hästar som är helt ouppfostrade och livsfarlig?
Ska man inte se till att barnet kan rida innan man skaffar hästen?
Hur kan man köpa ett djur till ett barn om man själv varken har erfarenhet, kunskap eller intresse, det är ju inte barnet som har huvudansvaret för djuret?