arisafari.blogg.se

Jag har ett speciellt förhållande till getter. Det är en kärleksfylld relation med vissa våldstendenser. Inte för jag menat något illa, förmodligen inte geten heller. Men vi älskar varandra även när vi bonkar på varandra.

När jag var liten så åkte vi ofta till parker med lantdjur. Min familj var ofta ute och åkte på utflykter och jag har alltid varit djurtokig. Extra roligt då på 4H-gårdar och stadsparker eftersom allergiska lillasyster inte reagerade på just getter. Trots detta fick jag aldrig ta med någon hem. Medan andra sprang gatrace över Kålmården satt jag och mina systrar i timmar på Barnens lantgård och klappade killingar. För vem behöver en tiger när man kan krama en get. Jag är fast övertygad om att reglerna att inte lyfta getterna kommit till efter våra besök då jag säkert gett ett antal killingar magknip och tarmvred. Jag kommer fortfarande ihåg när Elin lärde mig att de små killingarna gillade att sulta på fingret och när jag lärde mig att de något större killingarna har tänder. Och det är en fantastisk trevlig känsla att mata en stor bock med bullpapper även om han stångas i magen när papprena är slut och man måste springa för livet. Getter är livet. Bonkandes välmenande. Mattias menar att om vi bodde på landet skulle jag ha en flock med svimmande getter.

Nu är det ju så att jag trivs alldeles utmärkt i mitt hus inne i stan och där gör sig geten kanske överflödig om inte som gräsklippare. Något som däremot är nyttigt även i stan är höns. Mattias och min eviga diskussion. Vilka höns, när hur, varför? Och mitt svar är alltid samma, jag vill ha höns! Men jag förstår Mattias att du känner dig grundlurad. Jag var en innebandytjej vars högsta ambition var att skaffa hund, nu är jag en friodlande hippie med hönsmani.

Så var vi i fredags ute på Habblarps gård utanför Mjölby för att handla blommor till trappen. Det var iallafall min ursäkt. För på Habblarp har de mer än fina blommor, de har fullt av galna djur. Höns och getter och ankor och kaniner. Och alla av dom är trevliga och vill prata med besökarna. Attans att man inte var yngre så man kunde skämma ut sig lite värre. Det kändes ganska återhållsamt när jag gapskrek på parkeringen; Titta Mattias, alla hönor!!!!! Vill du se vad som händer på Habblarps gård så har den en helt fantastisk facebook www.facebook.se/habblarp