arisafari.blogg.se

Straxt innan Boxholm på väg 32 finns en vägkamera och en fårhage. Vägkameran, djävulens påfund, eftersom man måsta passa sig för foton och fårhagen, en höjdpunkt på en annars ganska tråkig vägsträcka till och från sitt jobb.

Varje dag stirrar jag in i denna fårhage. Varje vår är det en lycka att se alla lamm som upptäcker hur man hoppar på tvären mot himmelen och varje höst så flinar jag åt alla nakenfisar på backen. Det är en trevlig hage. Jag gillar får. Men i hagen växer också svamp. Champinjoner, stora. Snöbollschampinjoner som syns ut på vägen och det drar i mig. Pirrar i mig. Jag vill plocka dom.

Men! Man går inte in i hagar. Eller…?

En dag berättade Mattias för mig att han var sugen på att ta ett par får i hagen och ta med hem. Ett skämt naturligtvis. Jag tittade på honom och sa att vart skulle vi ens ha dem. Han tyckte de kunde beta på vår gräsmatta. Två stycken. Det skulle inte ens märkas om vi tog dem. De var ju så många. Så sa han det; att tydligen försvinner det djur hela tiden i Sverige.

Rymmer då eller undrade jag. Nej sa Mattias. Tydligen finns det personer som liksom går in i hagar och tar djur. Jag bara stirrade på honom. Även om tanken slagit mig att Izzy är så pass väluppfostrade att hon skulle följa med vem som helst så var jag ju ändock ganska skyddad med olastbara Ari. Men jag har tänkt att jag bara larvar mig. Så himla vanligt kan det ju inte vara att hästar stjäls? För att inte tala om får. Jag tittade på Mattias och på hagen och undrade. Hur stannar man här, går in i hagen och dessutom får tag i två vilda får utan att man blir upptäckt? Helt obegripligt. Men jag kan inte sluta tänka på det. Så nu när jag åker förbi försöker jag klura ut hur man oupptäckt får tag i två får och slänger in i bilen utan att någon ser mig. Men var inte oroliga. Jag behöver inga får i trädgården.

Svampen däremot, champinjonerna retar mig. De kan väl inte stå där och visa sig så tydligt.

I en Facebookgrupp jag inte orkar vara med i mer än när 10 minuter i taget kom frågan på tal. En person frågade om man fick gå in i hagar. Hon hade likt mig hittat en hage där det växte champinjoner. Snabbt var det en person som svarade att det får man faktiskt, det ingår i allemansrätten. Jag hajade till och tänkte att det kan väl inte stämma men andra höll med. Så länge hagen inte låg för nära huset så får man gå i hagar tydligen. Trots detta så klappade mitt hästhjärta (läs revirinstinkt) till och kände att nej nu får det räcka!

Jag svarade lika snabbt att oavsett och det är okej enligt allemansrätten så bör man nog fundera över lämpligheten. Eftersom jag själv äger häst anser jag att det är en säkerhetsrisk för både djur och människa och dessutom är det sällan uppskattat av djurägarna.

Detta ledde till uppror!

Tydligen är det det största brottet någonsin att hindra allemansrätten. Djurägare och allemansrättsaktivister kom snabbt i ett eskalerande krig som snabbt resulterade i massor med kommentarer och hundratals gillningar i de olika lägren tills en gruppadmin tvingade stängde tråden. Inte visste jag att jag skulle få hot och otrevliga kommentarer för jag sa att jag helst ser att man inte plockar svamp i min hästhage. Jag har inte känt mig så påhoppad sedan jag skrev om min syn på Sverigedemokraterna.

Allt för en champinjon…

Så nu stirrar jag på champinjonerna i Boxholm och tänker att nej, jag går faktiskt inte in i andras hagar. Och jag tittar på fåren och tänker, man kan verkligen inte stjäla ett får här utan att någon ser.