På allmän begäran här kommer ett inlägg. Inte för att jag inte vill göra det, eller för jag missunnar er, jag glömmer bara bort. Jag teasade om en kväll med Martin Stenmarck. Tyvärr kom rasister i vägen men nu känner jag mig på rätt humör. Det som krävdes var att Mattias var på julbord så jag kunde fantisera ifred.

Ni vet alla vad jag menar när jag säger ert första magsug. Jag pratar inte om er första förälskelse eller er första kärlek. Det kommer kanske tidigt, eller sent, jag pratar om det första suget. När ni känner att det pirrar i nedre magdelen och ni känner känslan. Ni tjejer är med. Minns ni den, känner ni den? Mitt första magsug var när jag tittade på Rhapsody in Rock i Royal Albert Hall, jag var ju inte där, jag såg på tv. Många av mina vänner kan den här historien. Att tillägga är att jag är otroligt frälst i böcker. Jag läste tantporr innan jag visste något om magsug. Men det var nu jag förstod vad mamma rodnade om när hon log när någon nämnde Sean Connery. Ut på scenen kom Martin Stenmarck, i nätlinne, det var faktiskt coolt då. Skinnrock, jag hade läst Vampire Diares långt innan den blev tv serie, redan på 90-talet var jag saligt förälskad i Damon. Och han sjöng, han dansade, Dancing With the Devil och jag njöt, det sög. Jag kunde aldrig se honom på tv utan den känslan igen.

När jag bodde i Jönköping gick min kompis på musikfolkhögskola och skulle ha konsert. Och jag kan erkänna att jag är tillräckligt dålig vän för att vara måttligt intresserad när hon ringde och ville att vi skulle komma på hennes konsert. Jag hade ju faktiskt 39 grader feber och migrän. Men när hon sa vem som var med pallade jag på mig min sexigaste klänning, sminkade mig (hur ofta gör jag det) och pallade mig iväg till konsert och kongress och lyssnade på mannen som jag älskar. Jag var hänförd, förförd och salig. Att Mattias satt bredvid hade lite med saken att göra. Hanna du är min bästa kompis, för hon visste att trots dödlig förkylning var det min biljett.

Så nu var det dags igen. Vi skulle på julkonsert med Mattias familj och i sista stund byter de arena. Jag får sitta längst bak... Andreas Andersson kommer ut och sjunger A Little Bit Of Love. Blä!!!! Så kommer Shirley Clamp och sjunger Min kärlek. Vad är det här är det här, Melodifestival medley? Jag gillar ju inte melodifestival, jag vill ju höra jullåtar. Så kommer han ut på scenen. Martin Stenmarck. Kan inte ens säga bara hans förnamn. Och jag ber till gud fast jag inte är troende, vad som helst, snälla gud, vad som helst men inte Las Vegas! Så tittar han ut över publiken, kanske möts våra ögon, kanske ser han på mig. När änglarna går hem, jag skriker, tårarna rinner, jag älskar dig! Jag vill att trummorna ska höras av alla. Jag lämnar mitt liv idag, jag är din! Snälla se mig, jag är din, när änglarna går hem och himlen ändrar färg, så möts vi av en stad som vaknar upp på nytt igen. Mattias förstår, han tar mig hand och ber mig att springa, jag ser på honom, det är okey. Han nickar och släpper min hand och jag springer.  Jag kommer varje gång jag hör dig kalla.

Så går jag tillbaka till min stol, hoppar fram, för jag har stått vid scenen och ropat med honom. Så följs det var en harang av storhits. Andreas sjunger Glorious… Så kommer han igen Martin, och sjunger 7milakliv, jag springer, jag ropar. Jag hoppar. Han sätter sig på knä framför mig och sträcker ut händerna, jag tar den, jag nuddar honom, jag brinner. Jag kommer inte hem ikväll, om jag känner mig själv. Jag kan ta ett långt hårt straff, för alla stunder vi haft. Det brinner inom mig.