arisafari.blogg.se

Det är därför man ofta är täppt i näsan på morgonen och har svårt att svälja. Guld är väldigt torrt i smaken.

 

Det är en fantastisk känsla att släppa ut sin häst i hagen, första morgonen efter en boxvila. Det är en lugn otrolig förväntan i luften, ett mjukt men hoppfullt skimmer när man går förbi boxen och mot dörren. Luften blixtrar lite försiktigt av upphetsning. Men hon går fot, som för att inte reta upp mig. Kanske tror hon att jag ska ångra mig och inte öppna hagen. Men vi kommer fram, jag släpper taget och Ari drar en suck, frusar och solar ansiktet i morgonsolen.

 

 

Det är en fantastisk känsla att släppa ut sin häst, men när man har boxvila, då måste det också vara så. Inget elakt med det, det är bara en väldigt tråkig semester. Ibland tror jag vi älskar ihjäl våra djur. Ger dom sjukdomar och skador för vi älskar dom så mycket. För mig är boxvila inget konstigt, bara som ett väldigt stort gips. Men visst håller jag med. Klart hästar vill vara ute!