arisafari.blogg.se

Jag är en nyfiken, onyfiken person. Förvirrande jag vet, men det är så det är. Jag är nyfiket onyfiken. Jag är personen som inte gillar att prova nya saker, och som är helt övertygad om min övertygelse om vad jag tycker om och inte. Jag är i ett fack. Personen som vet att man inte tycker om. Jag vet även att jag inte har provat. Inte alls att förvirras med personer som vet att de hatar brysselkål utan att smaka, jag hatar såna personer...

 

Nej, jag är personen som vet att jag inte gillar åka GoCart och åka Bob. Det vet jag, men jag vill gärna titta på, det ser så roligt ut när andra har roligt och gör det. En röst i mig är bestämd. Jag vill inte, jag tycker inte det är roligt. En annan, tystare, röst, talar om för mig att jag inte vågar. Och om jag skulle våga skulle jag skada mig, eller så skulle folk skratta åt mig. Nej, jag vet att jag inte vill. Jag vet vad jag tycker.

 

För bara en tid sedan gick jag med i Buzzador där man kan prova gratis saker i utbyte mot lite reklam. Najs tänkte jag, det kan jag göra. Sälja sig själv lite lagom tror jag på. Gick in och önksade få Buzza en fantastisk hårborttagningsmojäng som verkade skitbra, men jag blev inte utvald. Visst borde väl dom förstå att är det någon som behöver hjälp med översvämmade hårsäckar så är det jag! Jag insåg snabbt att de har pyramidspel där man helt enkelt får knega sig fram genom tepåsar och växlingsappar innan man kommer åt godsakerna. Så jag ansökte och blev antagen till att testa Storytel. En app som är ett biblotek med talböcker.

 

Jag suckade lite. Jag hatar ju ljudböcker, fullkomligt hatar! Men ville ju gärna få lite extra poäng till hårsäckstömmare. Kollar reglerna, man får vara negativ, de uppmuntrar ärlighet. Men ber att man ger ett ärligt försök och inte anmäler sig till produkter man inte tycker om. Jag blev skamsen. Jag får väl ge det ett ärligt försök. Laddar hem Storytel och bläddrar lite. Inser att om jag ska ha något snällt att säga så får jag ju ta en riktigt bra bok. En så bra att inte ens en eländig uppläsare kan förstöra den med sin tradiga enfaldiga röst som bara har två tonlägen. Jag visste att det stod mellan Jojo Moyes och Nora Roberts. Jag valde Jojo Moyes -  Arvet efter dig.

 

Jag väljer att börja lyssna när jag rensar ogräs, då har jag ju iallafall nått att göra med händerna och hjärnan tänker jag kritiskt. Trycker på play. Känner genast att humöret mulnar när berättaren presenterar sig med sin enfaldiga röst. Som om hon redan har börjat berätta om dödsrunorna i tidningen. Nej, tänker jag, jag klarar det inte! Men händerna är jordiga och mina hörlurar är magiskt vita. Jag lyssnar vidare. Senare inser jag att ogräset är slut. Jag har börjat rycka lite oroväckande i gräsmattan. Jag kan ju inte sluta nu, när hon ligger skada på gatan med Sams hand i sin och tänker att han har väldigt blåa ögon. Nej, jag kan inte sluta. Lous liv har helt plötsligt omslutit mig och omringar mig och när Mattias kastar stenar på mig för solen har gått ner inser jag att det gått 4 timmar. Nu är alla timmar slut. Jag känner mig omskakad. Nu när jag skriver är min röst i hjärnan, berättarens röst och jag vet att jag är beroende. Jag som alltid älskat att läsa böker är inte längre fastlåst i läsfotöljen eller sängen. Nej, jag behöver aldrig lämna bokens värld. Jag kan stanna här. Imorgon blir det Nora Roberts.

 

Jag kanske inte tycker om ljudböcker, men jag gillar böcker och Storytel. Eller så gillar jag ljudböcker nu.