Födelsedag

Idag e ingen vanlig dag för det är faktiskt min födelsedag, hurra hurra hurra!
Och när man blivit ett år äldre har man dessutom blivit två meter visare och glömt fyra hädelser i ens liv som är en början till demens. 26 år e dock inte farligt, det bytder ju bara att jag är 12 meter vis. (år innan 20 får man inga meter för, då går man nästan minus) Jag har också glömt 104 livshädelser som jag innerligt hoppas mestadels innehåller minnen från 1-4 år, där man ändå inte har såp mycket att minnas.
När man blir 12 meter lång börjar man reflektera, vilket man egentligen redan gjort hela sitt liv men på en födelsdag funderar man mer.
Jag har svårt att förstå mig på många av dagens föräldrar...
Detta pga att jag tittade på Ponnyakuten i söndags.
Ponnyakuten är ett jättebra program som hjälper barn med deras problemponnisar. Men nu för tiden är föräldrar ovetande, barn bortskämda och ponnisarna ofostrade.
I söndag fokuserade de på 8 barn som sökte till programmet. Jag kom fram till att sju av dom hade inte där att göra.
Ponny 1: Går ej i koppel, springer iväg och drar med sig sitt barn i grimskaftet, visst allvarligt problem, välkommen till ponnyakuten. Lösning från mig, dra åt sidan för att bromsa ponnyn.
Ponny 2: Vill inte hoppa om människomamma springer framför. Snälla nån. Kontakt hopptränar och lär barnet att gasa. Det är inte ponnyakut!
Ponny 3: Bits, människorna gjorde inget. Då jag är emot våld säger jag bara; klipp till hästen.
Ponny 4: Hoppar undan när ryttaren ska komma upp. Det tog ju faktiskt hundra år att komma upp, hon skrämmer ju häststackarn. Skaffa annan ponny, gärna läromästare.
Ponny 5: Ungen kan inte sitta ner i traven, hur blev det ponnyns fel?
Ponny 6: Hästen stregrar sig, visar sig sakna päls i sidorna, sluta gnaga med sporrarna
Ponny 7: Ponnyn är två bokstäver för lite.
Ponny 8: Ponnyn är två bokstäver för stor.
 
Efter detta program undrar jag; var är deras tränare som borde säga det här. Rider dom inte på ridskola eller för tränare. När jag inte visste vad jag skulle ge min häst för mat ringde jag Krafft. När jag inte kunde lasta ringde jag Tärenäs Arabstuteri. 100tals föräldrar åker över 50mil för att söka till ponnyakuten. Stackars Tobbe Larsson som måste skicka hem dom.

Väntans tider

Vi går i väntans tider, jag och Ari. Väntar på att någon ska vilja ha min lilla tjej som faktiskt är nått alldeles extra. Vi hade en provridning i söndags, vår första. Ari skötte sig inte exemplariskt och jag har väntat på att tjejen ska ringa. Igår ringde hon...
Hon ville tack för provritten men hon hade bestämt sig för att tacka nej.
Okey sa jag, varför då?
Hon började med att säga att hon tycker om ston så hon tyckte mycket om Ariane personlighet, tyckte även om hennes enegi i steget och tyckte hon va kul att rida. Hon upplevde ju naturligtvis att Ari var lite spänd men tyckte att hon var väldigt mjuk och fin på slutet. Hon avslutade med att förklara att anledningen till att hon bestämt sig för att stå över va att hon tyckte Ari var för gammal i jämförelse med sig utbildning...
Jösses, Ari gammal?!
Skulle sålt henne förra året medan hon fortfarande hade en ensiffrig ålder...

Stukade svanskotor

Tänker tillbaka på när jag lärde mig rida...
Vilket äventur, vilken känsla. Jag har aldrig varit bra på balans, bara när jag klättrar i träd. Sitta ner i balans är inte min grej, min rumpa har ingen taktkänsla eller eftertraktat gung när jag rider. Detta visade sig tydligt när jag "tog tag i min utbildning".
Jag märkte ganska snart att jag lärde mig väldigt långsamt i Bankeryd när jag börjat rida, så varje gång jag åkte hem till Tranås så tog jag privatlektioner för Ann Rundquist på Tranås Ridklubb för att fuska till mig lite mer kunskap. När man säger till en ridlärare att man vill öva på sin sits och sin dressyr väljer läraren naturligtvis en häst som faktiskt KAN gå i form. Det va Paula.
Hon va skit häftig! Efter att ha ridit omkring på slöa ponnisar fick jag en häst med lite Go i sig. Det tråkiga var att Häftiga hästar ofta även lider av schizofreni. Hennes ledord i livet; "I see dead people..." eller spöken iallafall. Vilket resulterade i att jag skumpade rumpa två varv på volt, trillade av när Paula hoppade undan, hoppade upp igen och fortsatte. Stukade rumpan en del...
Lärde mig att knipa med knäna, lärde mig att man då skumpar mer, lärde mig att inte trilla av. Nästan....
Visa fler inlägg