Min älskade trädgård

Ni kanske tycker att det har varit väldigt lite hästar nu ett tag på bloggen. Då har ni rätt. Först av allt har det inte varit så mycket hästar senaste tiden, men när jag hittar något jag verkligen vill berätta om finner jag mig bildlös. Och då blir det inget inlägg. Man vill ju ha en bild. Nu för tiden följer ingen med till stallet och fotar längre.

 

Nu för tiden är ingen fullt upptagen hemma. Ingen hinner inte ens äta en macka innan ingen åker och hämtar sin svärfar och åker till bygghandeln. Hela kvällarna snickrar de. Ingen och pappa. Vad jag älskar dom båda. De är så snabba, bra och duktiga. Förlåt mamma att du inte får träffa pappa förrän jag kör hem honom klockan 21:30 och jag är orolig för att grannarna ska skrika rakt ut på oss och sågen. Då slutar de snällt såga och bankar betongbläck i väggen istället. Men oj vad fint det blir. Vår stora dansbana…

 

 

Men jag är också duktig. Jag tänker inte stå och se på medan viktskålana väger från mig, icke! Det finns gott om nyttiga saker att göra. Som att gny lite eländigt till Mattias att det är två mördarsniglar i komposten han måste döda och att jag måste låna hans måttband till att mäta lite på gräsmattan. Han säger att jag stör, han har inte tid med mig… Pappa nickar allvarligt. Så är det Sanna, vi måste göra det här nu. Jag står där och blänger ner i backen och gnuggar tån på gummistöveln i backen. De använde den där rösten. Som att jag, lilla gumman, fick gå och leka lite för mig själv en stund medan de gör vuxna saker. Vuxna… och jag lilla gumman… Blängande på deras ryggar tar jag måttbandet och mäter lite med måttbandet på gräsmattan. Hittar inget att märka upp med så jag tar gummistövlarna. Jo, kanske känner jag mig 5 år när de använder lillagummanrösten. Kanske är jag lite tjatig ibland.

 

 

Jag mäter för hönshus. Funderar på vart det ska stå så det är 4.5m från tomtgränsen, tittar smygande över på grannens tomt, kanske går de med på 3m… Tittar upp mot Mattias och tänker be om råd. Nja, jag får inte störa när de gör vuxensaker. Jag får klara mig själv.

 

 

Tittar till mina grönsaker istället. Squashen har börjat blomma nu.

 

Funderar lite över vem som vinner en tungviktsklass mellan potatis och broccoli, borde jag heja på någon av som, kanske hjälpa till lite? Potatisen kom ju objuden. En lite kvarglömd stackare från förra året. Bestämmer mig för att jag älskar båda för mycket för att offra någon av dom.

 

 

Sedan plockar jag in sallad och gör lunchlådor. Lax och kaprissallad till mig. Kyckling och soltorkad tomat till ingen. Jag känner honom väl min ingen som älskar kyckling. Lägger för mycket sallad i hans låda. Undrar om han kan orka äta upp allt…

 

 
Visa fler inlägg