Kära sverigedemokrat, det här är min farfar

Det här, sverigedemokrater, är min farfar. Min farfar är hundra år historia, han är hundra år av ert svenska folkhem och hundra år av minnen. Min farfars familj var den första i sin stad att äga bil när gatorna fortfarande trafikerades av häst och vagn. Min farfar är modern historia. Och min farfar han minns. Han minns även er historia…

 

 

Det är inte många som minns som min farfar minns och som har upplevt så mycket. Det finns ingen människa som fasinerat mig så oerhört med sina berättelser om förr. Jag hade på högstadiet en historielärare som jag avgudade. På den trotsiga frågan han fick av en elev, varför man måste lära sig historia, svarade han; Så man inte gör om historiens misstag. Han var min favorit och det blev historia också. Och det som gripit mig allra mest är historien om Andra världskriget. Och min främsta referens på alla mina arbeten blev just min farfar, för han var där!

 

I ett land i ekonomisk kris fanns det en framgångsrik ledare, en man som visste hur talet kunde föra människor mot ett gemensamt mål, hur talet om stolthet och ära kunde få män att kämpa för sitt land. Han visste även att med rätt syndabock kunde man komma långt. De kallades judar, det kallades judendom. Det fula och hemska som måste bort för att Tyskland skulle bli det land det borde få vara, landet det borde vara. Låter det inte farligt Jimmie Åkesson? Hur en man ledde ett parti till total makt och som sedan missbrukade den. Låter det inte farligt att judar behandlades som nummer i en slaktapparat.

 

När de krossades, dessa ”politiker” sa vi oss att aldrig mer skulle det få ske, men här är vi nu. Naiva, fånig, dumma i vår tro om ett jämställt samhälle byggt på respekt. Min farfar minns. Vi kallade oss neutrala men i verkligheten finns inget neutralt. Vi lät Tyskland utnyttja våra järnvägar till transport. Visste vi vad som fanns i dem och vad vi hjälpte? Min farfar han minns hur han låg i skyttegravar i Norrland och bevakade gränsen mot Finland, sköt mot människor som försökte fly över gränsen på uppdrag av vår regering. Han minns hur de grävde skyttegravar i Helsingborg och hur tryckt stämningen var när de inte visste om de stora tyska Hangarerna skulle vända sina ögon mot oss istället för Danmark. Och farfar han minns hur han vän åkte med anonyma lastbilar till Danmark och räddade judar från säker död. Det finns folk, kära sverigedemokrat som kämpar för andra. Som i stor nöd skapade illegal invandring, människosmuggling som ni skulle kalla det. Hur känns det med er politik när ni vill stoppa alla båtar, skicka tillbaka alla romer idag. Skulle farfar vän lämnat judarna i Danmark? Farfar minns hur syrenerna tjöt och hur plan trotsade vårt luftrum. Dränkta i krig var vi. Och farfar minns allt.

 

 

Det är lätt för er sverigedemokrater att skylla allt på islam, det största hotet mot Sverige som Jimmie kallar det. Det är lätt att kasta tillbaka romer till Rumänien till svält. Men jag följer dig Jimmie Åkesson, jag ser dina debatter, jag läser dina manifest. Du skrämmer mig. Jag blundar och tänker på talen som Hitler höll, de låter likadant. Du har bytt hans judar mot muslimer, Hitlers judendom mot islam och du vill förbjuda aborter och tiggeri och inskränka människors liv.  Du vill bestämma vem som är värd mest och vem som inte duger. Du vill fånga in Sverige i en ideologi som får mig att skämmas över att vara svensk.

 Och du som röstar, du som tycker att man får tycka vad man vill i en demokrati… Demokratin är en ideologi som finns i själ och hjärta. Det ger dig inte rätt att göra vad du vill. Du som röstar på Sverigedemokraterna… Jag skäms för er, jag skäms åt er. Och mest av allt ni borde skämmas själva. Störst är ni i Skåne, ett landskap som ser stolthet i sin särskiljning från resten av Sverige, ni som delat vår flagga med Danmark. Ni som fortfarande, Jimmie Åkesson, inte pratar ren svenska utan ”bryter” på danska.

 

Min farfar är hundra år av historia. Han berättar om en värld i krig, för att folk i stor desperation vände sig till en främlingsfientlig man. Vi har lärt av historien säger vi. Men har du lärt dig något alls?

 

Dela gärna, för jag står för vad jag säger, jag döljer inget bakom fina ord.

Tack

Annars dör man

Det är mycket i livet som helt enkelt kretsar kring mat. In och ut far den genom våra kroppar och är vi inte hungriga så är vi mätta. Maten är väsentlig. I Mattias favoritfilm har han lärt sig allt hans bastanta kropp behövde lära sig; Äta bör man, annars dör man…

Därför är det ju inte konstigt att större släktet mänsklighet är överviktiga. Världen är ju full av mat som kroppen helt enkelt känner är väsentlig. Nu går man hårt på modeller och andra grupper av människor som är underviktiga. Ni frångår vår norm. Och visst anorexi är inte trevligt, det är inte friskt. Men att det är vår huvudsakliga sysselsättning, att tala om att så här ska man minsann inte se ut. Skäms du smala människa! När det faktiskt är så att mänsklighetens problem är fetma, det känns som man gömmer sitt eget problem.

Smalhet är ett problem för osäkra tonåringar, tredje världen och Hollywood. Ditt och mitt problem är tillgången på mat. Den är för stor. Fetman är problemet.

 

Mina gröna fingrar följer även detta beteende. Jag är inte ett dugg intresserad av blommor, men att odla grönsaker, åh, vad jag älskar det. Jag har nu 60 m2 grönsaksland med allt du kan komma på. Jag kommer i sommar vara självförsörjande. Om jag kunde ha höns skulle jag ha det med men det uppskattas nog inte av grannarna. Det är det jag brinner för. Att äta upp min skörd. Därför brann mitt hjärta lite extra i helgen när jag vattnade min potatis.

 

 

I en värld där mat är av vikt märker man också att detta påverkar även hästar. Igår stod schettisarna ledsamma vid grinden och väntade på en kvällsmat som aldrig skulle komma. De hade hela hagen full med gräs, men visst är det mycket lättare att få höet placerat på matbordet istället för att beta. Många har även åsikter om att jag svälter min häst. Men nej, mat in energi ut. Nog för att min häst äter extremt lite, men hon rör sig mycket lite också. Dessutom är hon fet…

 

 

 

Men även tjockisar behöver motion. Igår övade Ari på att vara handhäst. Tack Åsa för du riskerade både ditt och Lennox liv och välbefinnande. Ari blev trött, det blev jag med som sprang som en dåre bakom. Men jag kan ju iallafall efter Aris träningsprogram ställa mig naken framför spegeln och tänka att ja, jag är inte nöjd med min kropp, jag är ju tjej, men jag tänker absolut gå i bikini i sommar utan att dra in magen.

 

 

Vi kallar det skräck

Detta inskränkta liv som vi alla lever. Vi är uppfyllda av stress, press, häst, kogödsel och andra saker som tär på våra hörselgångar.

 

Ari och jag vi promenerar på, men till skillnad från frasen intet ont anande så anar vi alldeles utmärkt att saker står på sin spets. Att bakom varje hörn finns ett paraply eller ett naket får. Men det är också spänning vi söker, är det inte det. Vill vi inte helst få den där kicken man bara kan få av att jagas genom skogen av en Pumi besatt av djävulen?

 

För er som nu börjar undra över våra språngmarscher, här kommer en förklaring.

 

Ari och jag vi råkar alltid ut för något på våra powerwalks. När man överkommit ett hinder så drabbas man snart av ett annat. Alla som äger en häst vet att hästar är rädda för allt. Ari är bara rädd för några saker, men det gör att Branco är rädd för Ari vilket gör att det blir krångligt i skogen.

 

 

Problem 1: Ari är helt hundsäker, nästan. Hon tycker hundar är trevliga sorter som förtjänar en puss eller två. Men för varje regel finns ett undantag. I stan bor en Pumi, en ganska konstig ras må jag erkänna men dock ej värdig Aris förakt. Ari är helt hysteriskt rädd för denna enda Pumi, och det är klart, den ser ju konstig ut. Men mest av allt är det rasism.

 

Problem 2: Ari är skitibyxan rädd för traktorer, desto svårare blir det för oss när vi kommer på vår travsträcka och traktorn skrapar vägen. Jag har blåa tår.

 

Problem 3: Ari är lite rädd när vi är ensamma, vi tar därför med oss Branco. Branco är rädd för Ari. Det kan bli hur skoj som helst. Branco är rädd för paraply, därför är Ari rädd för paraply, därför är Branco rädd för Ari, därför blir Ari räddare. Ser ni vart jag är påväg?

 

Problem 4: Det finns djur i skogen. Inte bara rådjur och harar med noll respekt för skvattiga riddjur, det finns katiga får som går lösa också. Okey, det va jag som var mest rädd…

 

 

 

När man liksom lever på gränsen hela tiden behöver man koppla av och se livet från ett tryggt och ljusare ställe, där adrenalinet inte pumpar.

 

 

Jag ber er reglera ljudet på dator och så bjuder jag på detta. Sanna får en fisk. Jag bjuder på mig själv och det grövsta… Men se så lugn och avkopplad jag var!

 

 

 

 
 
Okey jag dödade honom inte själv, men jag köpte iallafall ett nytt täcke till Ari!
 
 
Visa fler inlägg