Explosion

Ny börjar det närma sig. Min storasytser kommer snart att ploppa ut en lite bebis. Ankomsten är snart här. Jag oroar mig fortfarande för att det likt filmen kommer spränga ut en Alien vilken minut som helst, det kulle man kunna tro när man känner en knytnäve genom magen. Det syns att det börjar närma sig men eftersom jag är en fantastisk syster säger jag inget om att vikten på min syster är ganska avslöjande om att bebis nog inte kommer komma sent. Det är väldigt roligt att sy åt bebis. Projekten går så fort. Och nu har jag gjort flera fina kreationer i märket SisterS. Ingenting i syrras älskade färger svart och grått.
 
 
Happy Days så har också Mattias gått med på sommarhöns, och jag tror att det är en bra kompromiss innan jag går helt bananas i trädgården. Nu pågår för fullt en jakt på sommargäster. Vi står inför tre alternativ.
1. Köpa höns och lämna bort dom på vintern. Men vem vill ha dom då????
2. Låna hönor på sommaren. Men vem vill låna ut när de faktiskt värper och kan vara ute.
3. Vill jag knappt prata om. Har fått alternativ 3 från flera håll, oftast män... Ni kan ju köpa på våren och äta på hösten.... Jag mår lite illa. Stackars Ärta. Och tänk om Ärta 7 inte alls är lika snäll och söt som Ärta 3.
 
Nej nu pågår jakt efter sommargäster. De borde se ut nått så när så här:
 
 

Ett himla kacklande

Det är inte klokt vad tiden går utan att man är alls beredd på vad som händer. Tids nog inser man att månader gått utan blogginlägg och man tvingas ifrågasätta om den ens bör finnas. Men så kommer ju dagar när man behöver bolla sina idéer mot anonyma läsare som man hoppas har något positivt att dela med sig av.

 

Efter årets något tveksamma utfall i trädgårdslanden har jag ställts iför en existentiell fråga, odla eller icke odla. Det är frågan??? Nu menar jag ju inte som ja eller nej fråga. Nej, nej. Odla grönsaker är ett måste. Egen potatis är ett måste. Men… Hur är de med alla grönsaker som man faktiskt bara smakar på eller som man känner är lite se så där. I år har jag varit hemskt dålig på att laga mat efter skörd. Något jag var en klippa på förra året. Och nu står jag inför ett beslut. Jag behöver plats för ett hönshus.

 

 

Så frågan är nu vad som går bort. Om något går bort. Kanske får jag plats ändå. Tanken är ju att hönsen ska få vara frigående på sommaren. Men att de har tillräckligt med plats på vintern. Då kommer den en existentiell fråga; Behöver jag verkligen sockerärtor? Och äter jag ens palsternackor? Svaret är ja, jag äter palsternackor och nej; Efter larvincidenten så äter ingen sockerärtor hos oss längre. Men i dess plats vill jag odla majs.

 

 

Så frågan är vart Lotta, Ärta och Siv ska bo. Ja, jag har redan döpt dom. Tänkte börja med 3st och om jag tycker det är roligt och det finns hjärterum så kanske även Hilda och Sigrid får komma till. För min ”Handelsträdgård” är det viktigt men svenska råvaror och hållbarhet, detta innebär att det måste vara lantrashöns. Därför står jag nu mellan två höns så att säga. Bör det vara den nära uppfödda Kindahönan? Kanske ett klockrent val i Tranåsområdet men de är kända för sin svarta färg. Jag skulle vilja ha lite roligare fjäderdräkt. De finns förstås att hitta inom rasen.

 

 

Ett annat alternativ skulle var Åsbohönan, den har lite roligare fjäderdräkt. Men saknar det där lilla extra med att ha avlats fram bakom bakgården.

 

 

Men mitt störta problem just nu är min kära make. Jag trivs i mitt hus och min trädgård, men när jag informerade om hönsen bad han mig leta efter gårdar på Hemnet. Jag tror inte han menade att han skulle göra mig och mina hönor sällskap…

Visa fler inlägg