vintervår

Många har vi hört uttrycket det som göms i snö kommer upp i tö. På nyheterna säger de att det oftast är hundbajs. Det kan jag förstå, för när man gör som många jag ser i Tranås, rastar hundarna på Storgatan, låter dom pinka på skyltfönster och bajsa på trottoaren, då har man det som hundägare inte lätt. För på stan i lokala centrum råder det ju uppenbar brist på bägge plastpåsar och sopptunnor. Jag lider med er.

Andra så som jag har löst det hela med att i skogen behöver man inte plocka om det inte är på stigen. För vem går och plockar efter björnarna egentligen… Nu kommer vissa inte hålla med mig. Nu kommer vissa tycka att det är helt naturligt att rasta hunden på en folkfylld asfaltspromenad framför skogen och många kommer också tycka att man visst måste plocka upp i skogen.

 

NEJ, djur bajsar i skogen hela tiden. Och om du nu är ute och springer i skogen och trampar i skit så torka av skorna innan du går in…

 

Det jag vill komma till är att det är underbart att bli överaskad av sitt hus. Vi köpte ju i november och har bara upplevt vinter. Eller ja, vintermånader… Och då blir man extra förvånat lycklig över överraskningar i gräsmattan. Så som blå ritpennor, cigarettfimpar och en och annan lite krokus. De va nog krokusarna jag tyckte bäst om.

 

 

 

Nu har jag bestämt mig för att jag älskar att fota, även att jag aldrig har tid. Tänker vara med i tävlingar och foto mer. Tänker ladda ner fotoprogram om vi någonsin får internet av Tranås Kommun.

 

 
 

Så kära medmänniskor. Kritik tack, säg vad ni tycker. Och tipsa om tävlingar. Helst såna där jag vinner och vinsten är pengar eller kameror eller objektiv.

Undo

Jag är inte religiös, tragiskt nog så tror jag inte på nånting alls.
Vissa tror på miljoner versoner av en gud, vissa tror på miljoner gudar. Vissa tror på Karma och ödet medan andra säger att de tror på detta odefinierade något. Men inte jag.
 
Jag ser livet för den biologiska utveckling som det faktiskt är. Vi föds, vi lever av våra konsekvenser, våra val och andras. Och sedan dör vi. Ibland fortplantar vi oss och för arten vidare, ibland lämnar vi mycket lite kvar.
 
Därför är mina religiösa upplevelser få.
Men i helgen.... Då hände det.
Känslan där ögonen blöder tårar, man lyfter händerna mot himmelen, blundar och andas. Det va Mello, det va Sanna, det va Undo.
 
Tragiskt att jag som hatar Mello och måste dricka minst ett glas vin för att stå ut fick upplevelsen just då. Och vad trodde jag egentligen skulle trilla ner i händerna på mig? Vilken dum gest, inte ens kristna som håller händerna mot himmelen tror väl att Gud ska trilla ner? Eller va det så vi fick Jesus, när Maria blundade och höll ut händerna?
 
Men Sanna, jag kommer gråta till din låt fler gånger, för alla har vi olika tårkanaler. Jag gråter till musik medan min 27 åriga sambo gråter så han hulkar när vi tittar på Micke och Molle
 
 

Press, stress, häst

Vi lever i en värld med press och stora krav. Vi ger oss själva mer än vår del av käftsmällar och tar även emot från andra. Ibland kan man känna sig trött, överansträngd och ledsen. Ibland kan man verkligen behöva någon som lyfter upp än och ger lite bärhjälp när man är trött i fötterna…

 

 

Och trött i fötterna det är jag och Ari båda två. För vi lever i en värld utan motion och i en tid av väntan. I fredags fick hon ny sko på sin ajiga fot. Eller ny och ny. Lätt begagnad kan man säga. Sebbe verkade henne och satte på samma. För enligt min mammas anda ska man inte slösa på saker och slänga i onödan, den hade ju inte slitits sedan sists eftersom Ari bara står och ser dum ut. Slutsats. En sko kan räcka i 5månader…

Men Sebbe ringde och va orolig, hoven är deformerad eftersom hon är kobent och han visste inte när det kunde ridas. Kanske massa vila kvar. Funderade på det där med bultpistol men insåg snabbt att jag har för låg livförsäkring. Men Sebbe ringde Hovslagare Hans i Skara och pratade. Hans va inte orolig. Och efter ytterligare ett samtal med Sebbe om specialskor la jag mig igår kväll på betonggolvet i hovslagarspiltan och tittade på Aris fot.

 

 

Min slutsats är att livet ser annorlunda ut under en häst. Plötsligt känns livet lite lättare. Ska fortsätta med denna terapi.

 

På tal om det överlevde jag mitt tandläkarbesök. Och fick där också veta att jag inte äger några visdomständer. En sten föll från mitt bröst! Nu är det ända jag ska undvika att bli gammal så tänderna blir skadade, piece of cake!

 

Om någon undrar över hundarna som hänger på Mjölby station så tog ägaren hand om dom när tåget kom

Visa fler inlägg