Att kravla över väggen

Jag sitter och är avundsjuk. Det osar lite om mig och jag har en liten grön nyans. För här sitter man på jobbet när magen kurrar och bara tittar ut på det soliga elände som andra får njuta av. Det är vår. Det luktar blommor och fågelspillning. Åkrarna luktar koskit och man känner att om man bara fick vara utomhus och gräva ner en potatis så skulle livet kännas lite mer meningsfullt och fridsamt.
 
Så sitter man här, tittar ut. Magen värker lite grann, det är snart lunch och man är hemskt avundsjuk på de som pluggar och är mammalediga som uppenbarligen har balkonghäng i solen... Jag vill också hänga på balkongen...
 
 
 
Nu när solen kommer och sommaren närmar sig blir orken rastlös. Semestern hägrar, och man blir lite grönt inställd till alla som får titta lite extra på solen utomhus. Hur kan det var rättvist? Jag hade precis för mig att det var jätte jobbigt att plugga. Varför är du ledig när det är fint väder Viktoria? Och herregud Elin var är Isa när du solar??? Just det. Hon solar också i sin fina mössa.
 
 
 
Måste mantra för mig själv, snart sommar, snart semester. Då åker vi till Fjällbacka. Då tänker jag också titta på solen och slappa hela dagarna.
 
 
 

Hoppfull

Jag förstår att det ibland låter som jag inte tycker om min häst här på bloggen. Och vissa dagar är det förstås sant... Det är ju en relation man har som är till för att arbetas på. Ibland tycker jag inte om min man eller min chef heller, fast de båda är bra personer. Man kan inte vara sams jämt, och det är mycket roligare inlägg om jag och Ari inte tycker om varandra.
 
Men nu är det så att jag älskar min häst idag, idag är hon dyr och älskad. En hoppträning går snabbt från att bli ett skräckfyllt terrorbrott till riktigt kul när man känner att man sammarbetar. Helt plötsligt så känns det inte som vi ska dö på markbommar. Idag var vi modiga och taggade, och framför allt. Ari var lydig. Och då kommer insikten, nej, det handlar inte om mig och Ari. Det handlar om att jag lägger ner kopiösa mängder pengar på att be tränare att tala om för mig att jag kan och att jag är modig. Det räcker inte med att man säger det själv.  Man behöver ha en positiv, engagerad person som hejar på en. Och så behöver man ledmotiv. Jag tycker att man behöver lite jävlarinamma så då blir det Eye of the Tiger. Pow! Pow,pow,pow. Pow,pow,pow! Galoppen sitter. Samtidigt som jag måste sjunga för att slappna av. Whitney Houston I will allways love you. Inte som om någon Bodygaurd kommer smälta ens hjärta, utan bitter sweet memory, that is all I'm taiking whit me! Hårda ögon, arg blick. Och Aris Eye of the tiger.
 
 
 
 
 
Och fast jag blev skrämd vid ett tillfälle av en ulltuss som hoppade ut ur en häck så var jag helt otroligt duktig idag. Jag fick en psykos och ville åka hem, men jag sjöng lite högre helt enkelt. Jag hoppade 80cm. Ari var också med, hon hoppade också 80cm. Det mest fantastiska som hände var att vi fick fel distans till sista hindret. för 3 år sedan när jag lät skräcken vinna, hade jag lagt mig över sadeln, blundat och hållt mig hårt i manen. Ari hade vägrat och jag kanske skulle ha trillat av. Men idag ville Ari inte riva, hon ville inte vägra heller. Och när vi kom fel höll jag i manen, lutade mig framåt och bad. Inte till Gud, till Ari. Snälla Ari rädda mig. Visst sa Ari, vi hoppar...
 
 
 
Stort tack till Zara Tyrstam som har lärt oss kort galopp och till Traudi Björling för 173 snygga halter mellan övningarna. Lydig häst river inte hinder!

Det här med utseende

Ibland funderar jag på vad andra har som inte jag har. De som känner mig vet att jag älskar matlagningsprogram. Gärna med en skrikande brittisk kock med lika mycket fula ord som gropar i hakan. Även om han nu för tiden har både slätare haka och finare ord. Det finns få saker på TV som engagerar mig som matlagningsprogram med tävling. Älskar Mästerkock! 
 
Och ni som känner mig vet att jag när jag har tid, och när jag vill och när jag har insperation, så är jag riktigt duktig på att laga rolig, god mat. Och som tippen på kniven så är jag ödmjuk och vacker.
 
 
Så ibland så faller andan på, och inspirationen och helt plötsligt så lagar jag massa ny mat som jag aldrig gjort förut. Och till Mattias förskräckelse så innehåller det ofta koriander och asiatiska smaker. Inte för att Mattias hatar asien, utan för att han hatar koriander och koreansk magsjuka. Men min man är härlig. Är man hungrig så äter man, vad jag än lagar. Efter den stora såsolyckan returerar inte jag tjänsten.
 
 
 
Här om veckan fick jag insperation av mina groddar och ville göra asiatiskt. Det blev färska vårrullar. Och då undrar jag? Hur #!%&#! rullar man rispapper! Först ska man enligt instruktion blöta dom. Det som det inte står är en och en. Första förpackningen i papperskorgen. Sedan börjar elendet av rullande. Kladdigt, klibbande och skört och allt går sönder och fastnar. Sanna svär, och skriker. När de är "rullade" tycker jag nog att de håller ihop lite dåligt så jag väljer att steka dom också. då smälter rispappret och rullarna exploderar. Vid det här laget så gråter jag av hunger och Mattias måste som utvecklingsingenjör styra upp arbetet. När de stekts så slänger jag ilsket vårrullarna på tallrikarna och ställer dom med en smäll på bordet. Nu är det bara äta skiten så man kan få gå och lägga sig. Doppar vårrullen i dippen jag gjort och tar en bit i munnen, och stannar upp. Världen stannar, jag glömmer andas... Det här var ju helt sjukt gott!!! Helt sjukt gott, fast det är jättefult. Fast sjukt gott. Och fult...
 
 
 
 
Så här gjorde jag:
 
Fyllning i vårrullarna
  • Crabfish i bitar
  • strimlad morot
  • strimlad gurka
  • hackad mango
  • egenodlade groddar
  • hackad gräslök
 
och till detta en helt underbar sås:
  •  hackad koriander
  • 1 dl fisksås
  • 2 msk råsocker
  • saften av 1 lime
  • 2 msk risvinäger
  • hackad chili efter smak
  • en pressad vitlöksklyfta
 
 
 
Visa fler inlägg