Sommarbingo

Vi har en systeryster på jobbet som är underbar. Underbar Ansi!
 
Konstigt nog är vi inte kompisar på FB så nån måste sprida det här till henne...
 
Jag älskar Ansi. Hon är en person som får alla att trivas och må bra. Himla människan ska tyvärr sluta nu och jag hoppas att hon kommer vantrivas något så fruktansvärt på sitt nya jobb så hon kommer tillbaka. 
 
Jag jobbar inom vården om någon har missat det innan. Jag vill påminna om mitt inlägg för några år sedan som fick stalltjejerna att svimma av skräck. Inom vården är det en viss press som politiker borde göra något åt, vi har ganska hög arbetsbelastning (läs typ alla vill gå i pension vid vid 35). 
 
Bra då att Ansi ser till att lätta upp stämningen med ett Sommarbingo. Ett spel som ska få oss att njuta av semesterna och ha det riktigt underbart så vi orkar kämpa på.
Jag som är en verklig tävlingsmänniska var genast igång och bockade av punkten mata en häst ganska snart genom att ge Ari sitt gnisselmedel för att hon ska sluta knaka så dant. Den reumatiska damen. Ingen på jobbet ifrågasatte denna punkt på mitt bingo.
 
 
 
Men det jag ville med det här inlägget Ansi, är att bevisa att jag sett vår landskapsfågel. Jag var verkligen illa ute när Svanmamma tänkte ta kål på mig, men jag lyckades överleva. Jag valde att se det som att du menade Östergötland. Men om det är superpetigt eftersom jag bor i Småland har jag sett en Taltrast också. Den äter upp all mask i min gräsmatta...
 
 
 
 

Min älskade trädgård

Ni kanske tycker att det har varit väldigt lite hästar nu ett tag på bloggen. Då har ni rätt. Först av allt har det inte varit så mycket hästar senaste tiden, men när jag hittar något jag verkligen vill berätta om finner jag mig bildlös. Och då blir det inget inlägg. Man vill ju ha en bild. Nu för tiden följer ingen med till stallet och fotar längre.

 

Nu för tiden är ingen fullt upptagen hemma. Ingen hinner inte ens äta en macka innan ingen åker och hämtar sin svärfar och åker till bygghandeln. Hela kvällarna snickrar de. Ingen och pappa. Vad jag älskar dom båda. De är så snabba, bra och duktiga. Förlåt mamma att du inte får träffa pappa förrän jag kör hem honom klockan 21:30 och jag är orolig för att grannarna ska skrika rakt ut på oss och sågen. Då slutar de snällt såga och bankar betongbläck i väggen istället. Men oj vad fint det blir. Vår stora dansbana…

 

 

Men jag är också duktig. Jag tänker inte stå och se på medan viktskålana väger från mig, icke! Det finns gott om nyttiga saker att göra. Som att gny lite eländigt till Mattias att det är två mördarsniglar i komposten han måste döda och att jag måste låna hans måttband till att mäta lite på gräsmattan. Han säger att jag stör, han har inte tid med mig… Pappa nickar allvarligt. Så är det Sanna, vi måste göra det här nu. Jag står där och blänger ner i backen och gnuggar tån på gummistöveln i backen. De använde den där rösten. Som att jag, lilla gumman, fick gå och leka lite för mig själv en stund medan de gör vuxna saker. Vuxna… och jag lilla gumman… Blängande på deras ryggar tar jag måttbandet och mäter lite med måttbandet på gräsmattan. Hittar inget att märka upp med så jag tar gummistövlarna. Jo, kanske känner jag mig 5 år när de använder lillagummanrösten. Kanske är jag lite tjatig ibland.

 

 

Jag mäter för hönshus. Funderar på vart det ska stå så det är 4.5m från tomtgränsen, tittar smygande över på grannens tomt, kanske går de med på 3m… Tittar upp mot Mattias och tänker be om råd. Nja, jag får inte störa när de gör vuxensaker. Jag får klara mig själv.

 

 

Tittar till mina grönsaker istället. Squashen har börjat blomma nu.

 

Funderar lite över vem som vinner en tungviktsklass mellan potatis och broccoli, borde jag heja på någon av som, kanske hjälpa till lite? Potatisen kom ju objuden. En lite kvarglömd stackare från förra året. Bestämmer mig för att jag älskar båda för mycket för att offra någon av dom.

 

 

Sedan plockar jag in sallad och gör lunchlådor. Lax och kaprissallad till mig. Kyckling och soltorkad tomat till ingen. Jag känner honom väl min ingen som älskar kyckling. Lägger för mycket sallad i hans låda. Undrar om han kan orka äta upp allt…

 

 

Att kravla över väggen

Jag sitter och är avundsjuk. Det osar lite om mig och jag har en liten grön nyans. För här sitter man på jobbet när magen kurrar och bara tittar ut på det soliga elände som andra får njuta av. Det är vår. Det luktar blommor och fågelspillning. Åkrarna luktar koskit och man känner att om man bara fick vara utomhus och gräva ner en potatis så skulle livet kännas lite mer meningsfullt och fridsamt.
 
Så sitter man här, tittar ut. Magen värker lite grann, det är snart lunch och man är hemskt avundsjuk på de som pluggar och är mammalediga som uppenbarligen har balkonghäng i solen... Jag vill också hänga på balkongen...
 
 
 
Nu när solen kommer och sommaren närmar sig blir orken rastlös. Semestern hägrar, och man blir lite grönt inställd till alla som får titta lite extra på solen utomhus. Hur kan det var rättvist? Jag hade precis för mig att det var jätte jobbigt att plugga. Varför är du ledig när det är fint väder Viktoria? Och herregud Elin var är Isa när du solar??? Just det. Hon solar också i sin fina mössa.
 
 
 
Måste mantra för mig själv, snart sommar, snart semester. Då åker vi till Fjällbacka. Då tänker jag också titta på solen och slappa hela dagarna.
 
 
 
Visa fler inlägg