En grön och rosa sommar

Det viktigaste när jag och Mattias tittade på hus var trädgården. Kök kan renoveras, rum göras om. Men något som är ristat i sten är storlek och form av trädgården. I början när vi letade hus letade vi radhus. Vi ville ju bara komma ner från våran tredje våning och kunna ha en egen lite plätt att sitta och sola på. Men hur fina de än var rynkade jag näsan åt de små plättarna mäklarna kallade trädgård. Har man verkligen en trädgård om man kan sträcka ut armarna och ta i hand med sina grannar? NEJ! Nej, nej, nej. Det krävs mer. Vi gick upp i husstorlek för att komma åt mer mark. Mattias inspekterade vindar och garage. Jag stod på baksidan och rynkade näsan åt hur många björkar det växte som skulle täcka mitt potatisland med skugga. Så hittade vår hem. Ett slitet omodernt hus i behov att totalrenoveras. Fuktskadat och tråkigt. Men trädgården... Här ska jag bo! Pappa är pensionär!
 

Nu när jag har gått bananas i odlingen har man alltid en fin gobortpresent. Allt från inlagda gurkor, en god sylt eller en söt liten tomat. Kärlek i jord kan man kalla det.
 

Jag har redan i år hunnit med mycket av mitt införskaffande av mat. Jag blir euforisk av att kunna fylla skafferi, kyl och frys.  Tidigare i år gjorde jag busenkel god rabarbersaft.
 
 
Skär 1 kg rabarber i småbitar och koka med 1,5 l vatten i cirka 15 minuter, rör inte då blir saften grumlig. Sila och släng rabarberresterna. Koka upp spadet igen tillsammans med 4,5 dl strösocker och citronsaft från en citron, låt svalna. Häll upp saften i tillbringare eller flaska.         
 
 
Jag har alltid blivit tillsagd att man inte kan frysa glasflaskor men enligt Hildas hem som jag följer slaviskt går det alldeles utmärkt om man inte fyller flaskorna. Då kan man ta fram en i taget och njuta.
 
Här om veckan fick jag också 9 liter jordgubbar som jag bestämde mig för att göra rårördsaft och eftersylt av. Grejen med rårörd är att bären är i så bra skick efteråt att det går bra att göra sylt på dom utan att det blir smaklöst. Tyvärr hittade jag receptet på internet där bloggaren påstod att det var den godaste saft hon smakat. Det tyckte inte jag. Nu hoppas jag på att sylten i alla fall blev bra. Undra om man kan be om pannkakasfrukost i helgen...
           
 
 

Pojkvän, Sambo, Man

Det blev inte uppskattat av mannen igår att första blogginlägget handlade om mina sykunskaper tydligen.  Varför skrev du inte om bröllopet sa han. Jo, kära make, för att den som väntar på något gott fick vänta i 11,5 år. Såna här saker tar tid helt enkelt. För att man väntar på något fantastiskt.

 

 

Många här vet väl om att för tre år sedan sa Mattias till vår vän och frisör Erika att det var dags för mig att börja spara ut mitt hår. Jag har pratat länge om lockarna jag ska ha på vårt bröllop. På den tid sa jag alltid mitt bröllop, eftersom man inte kunde vara helt säker på att det var Mattias som skulle stå där och vänta i kyrkan. Efter 9 år är man uppgiven. Sen var det dock så att min syster förlovade sig så likt en 1800-tals gentleman gav Mattias min syster ett år som trolovad innan han gick vidare för att be pappa om min hand. Det ska ju gå rätt till i åldersledet. Det fanns hår så det räckte…

 

 

En oförglömlig dag med så många nära och kära! Fast vi fick begränsa middagsgästerna kom många och firade oss i kyrkan och på logen. Älskade Tranås Ridklubb, jag lämnar er aldrig. Ni kommer bända bort mig från ridklubben när jag en gammal, skrynklig tant och en fara för hästarna med min rollator.

 

 

 

Helt överaskande stod dom där i vägkorset, alla hästar. Vi blev så imponerade! En kortege bestående av 18 hästar. Och så fina vänner. Dagen till ära hade de tagit med Ari som tappat sko och skapat kaos och kalabalik. Man kan alltid lita på fuxisar att ställa till det.

 

 

Puss på alla underbara!

Visa fler inlägg