arisafari.blogg.se

Där jag jobbar badar vi i blod. Vi sliter upp vener och artärer på rädda människor som skriker i panik. Vi dansar nakna i månsken medan blodet rinner svart och rubinrött i våra munnar och skinande kroppar. Jag håller dunkande hjärtan i händerna och ylar triumferande mot himmelen medan jag känner djävulen uppfylla mig tills jag känner mig euforisk och hög på blodet som inte var mitt som pumpar ni i mina ådror. Mina ögon lyser i mörkret, jag kan se sånt jag inte såg förut, som om deras blod gett mig rovdjursögon. Jag hör ett rytande morr i mörkret, det kommer från min strupe…

Och det är så mina kära vänner som många patienter ser mig. Eller kanske inte precis dansande naken i deras blod…. Kanske…

I vilket fall får jag ofta frågan vad jag jobbar med. Jag är Biomedicinsk Analytiker. Lätt va, det rullar ju av tungan i en handvändning. För hette det laboratorieassistent. Men sen bestämde nog samma person som bestämde att städtant borde heta lokalvårdare pågrund av värdegrund att vi istället skulle heta just Biomedicinsk Analytiker. För vi assisterar inte någon! Vi är vår egen! Gnåde dig som säger fel. Därför kallas vi också för BMA för att vi inte ska avrätta folk flera gånger om dagen.

Det viktigaste för mig i mitt jobb är att jag räddar liv och underlättar sjukdomstillstånd. Det är jag som analyserar fram att din lever kollapsar när du dricker, det är jag som bekräftar din oönskade graviditet och det är även jag som talar om för dig att; Nej; det där är inte din pappa. Tyvärr vill jag dock inte ta denna diskussion så jag skickar vidare svaret till din doktor som får tala om för dig att; Ja, kanske borde du hållt dig till ett glas vin så du inte blev gravid med din grannes fru, behöver en levertransplantation och inser att den ”pappa”  inte har rätt blodgrupp.

Det viktigaste å patientens sida är att det är jag som tar blodprov. Det märks tydligt när man får den vinklade frågan om det verkligen kan vara roligt att sitta och sticka nålar i folk hela dagarna…?

Jag har försökt i vissa lägen att svara att jag faktiskt gör andra saker också men det roligaste är när man får någon surmulen människa att säga: Ja, det tycker jag är skitkul!

Jag får också frågan om jag någon slags vampyr som tycker om att jobba med vad jag gör. Vad jag vet så är jag inte det men jag vet att under en kort period när jag var 14 och läste Vampire Diaries som nu är så populär på tv så ville jag vara vampyr. Det gick över när jag insåg att jag var mer intresserad av pojkar.

Här är mitt jobb i alla fall, jag sitter och sticker patienter (som infinner sig högst frivilligt) vid mitt bord med alla mina fina saker.

Vi har en tavla som talar om hur många som väntar, den är till för att vi ska veta hur lång kö det är. Nu när jag sitter hemma undrar jag lite varför? Är det för att vi ska ha dåligt samvete när vi fikar? Jag brukar använda den som motivation att sticka så fort jag bara kan. Se hur fort man kan beta av kön.

Bästa med jobbet är att man jobbar med trevliga människor som pillar i håret och ser till att jag har en fläta i håret för första gången på ca. 7 år. Nämen är det så länge? Snart är mitt långa hår tillbaka igen…