Hopptalang!
Jag hade köpt en häst! Jag skulle tävla, hoppning hade jag tänkt mig. Första gång jag hoppade på Ari så var Ann med och stöttade. Det sluttade i 167 vägringar, 5 avtrillningar, 7 landningar på Aris nacke och 2 felfria hinder. På ett ungefär... 40cm var det föresten. Jag tvivlade på Aris förmåga, Ann tvivlade nog på min. Nu i efterhand vet jag att vi va lika dåliga bägge två. Som en anonym tränare sagt; Vi är två av samma personlighet, vi lyckas och misslyckas tillsammans. Det härligaste va när jag äntligen fick börja tävla och komma ut på tävligsbanan i manegen som jag rider i varje dag och förlora mot barn på schettisar i blåbärshoppning. Motgångar ger styrka som det heter. Lyckan var en rosett, dom kom ibland när man var felfri. Jag har jätte många vita rosetter från klubbhoppningarna. Tillslut började jag skämmas, dax att gå vidare. Vi åkte till andra banor, vidgade våra vyer och landade huvudstupa i lerpölar på andra ridklubbars Pay and Jumper. Tävlingslivet var igång. Nu trillade jag av och Ari vägrande även utanför kommunen!