Stickande saker

Nu sitter jag här med alldeles för mycket att berätta så det blir ett sånt där jobbigt långt inlägg. Tänk om jag kunde komma på att göra det här oftare, men det blir ju lite extra besvärligt när man vill ha bilder till.

 

Idag va en himla bra dag. För jag blev klar. Med vad undrar ni? Hmmm, jag har börjat sticka!!! Inte bara människor utan även i garn. Eftersom jag inte använder händerna tillräckligt i min vardag ville jag ha lite omväxling. Därför va det upp till stackars Jenny att lära mig hur man gjorde.  Jenny e stickexpert, på garn alltså… Jag e precis lika bra på människor, inte lika bra på garn. Men jag visste ju vad jag ville göra så det va bara för henne att visa hur man gjorde. Testlapp först och sedan på’t bara. Från novis till klar på 2 veckor. Inte illa pinkat.

 

Det växte fram ganska bra tycker jag, med mönster och allt.

 
 
 
 
 
 

Fick en boll kvar så det blir kanske ett pannband också. Jag vet redan hur det ska se ut så nu måste bara Jenny klura ut hur man stickar ”mitt” mönster så jag kan lära mig av henne.

Men mitt projekt är faktiskt inte färdigt än. Det ska bli nått speciellt, men fortsättning fortsätter på min stickning.

 

Förresten tycker jag det inte är riktigt rättvist att tanterna på jobbet skrattar åt mig när jag styr med tungan utanför munnen när jag stirrar ner i mina stickor och kämpar. Alla har ju inte barnbarn som drunknar i halsdukar.

 

Men viktigast av allt för tusan, vi har köpt hus. Fjärde gången gillts! Som ägts av en barndomsväns morbror, min dagis fröken och min nuvarande chef. Tranås är en så stoor stad alltså.

Så vi kan börja flytta in om en månad. Välkomna hem till oss, dock ej utan grattisgåvor såsom kakel, tapeter, kofot eller rödbetsfrön…

 

 
#1 - - Martina:

Stort grattis!
Det ser exakt ut som huset min mormor & morfar bodde i när jag växte upp. 😊
Lycka till med stickning & renovering!

Svar: Tack! Jag tror det ser ut som alla tegelhus i Tranås som byggdes på 70-talet. Mamma och pappa har ett likadant...
Sanna