arisafari.blogg.se

Eftersom vi har lite ont om personal på jobbet just nu är jag sjuk vid behov. Idag kunde jag vara sjuk på eftermiddagen. Men nu ser det rätt kört ut tills helgen. Kanske kan man trycka i sig lite mer medicin. Men inte så mycket att jag somnar över provtagningsbordet. Det är en balansgång.

 

Nu när hösten närmar sig så får man hitta positivitet i det lilla. Sånt som får små höstdepressiva halvmånar som jag att le. Detta kan man åstadkomma i de allra minsta av saker. Så som att lönnblad nu får fantastiska färgkombinationer av gult, rött och grönt. Ju roligare desto bättre. Och det är de med mest färg som jag gillar att mata Ari med. Hon tycker bäst om de röda. Finns inget så fnissigt som att mata sin häst med röd/gula löv. Hon är dock lite mer försiktig innan hon sväljer nu för tiden eftersom Mattias elakt nog försöker smussla in bruna löv i munnen på henne. Min häst är inte en kompost! Och nej, det är inte synd om Ari ska ni veta, ni som nu dömer. Man kan leda en häst till höstlöv men man kan inte tvinga den att äta.

 

Ett annat sätt att välkomna hösten är att plocka mer svamp. Det gör att det fortfarande e roligt att gå ut fast det e blött. Då växer ju svampen bättre. Behöver dock en extra frys. Undra om jag kan märka upp påsarna med namn och lägga hemma hos mamma och pappa. Mamma brukar säga att pappa aldrig handlar ordentligt så det måste ju finnas plats hos dom.

 

Ett annat sätt är att under levande ljus läsa en god bok. Så här kommer årets boktips. På en bok jag fått av stallkompisarna Åsa och Emelia.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

 

 

Aldrig har jag dragit på smilbanden så mycket åt en gubbe som vill avsluta sitt liv. Boken fick mig hela tiden att tänka på pappa. Ove är väldigt lik min pappa vilket fick mig att le ännu mer.

 

”Klockan var fem minuter i sex på morgonen när Ove och katten möttes första gången. Katten tyckte genast mycket illa om Ove. Känslan var i allra hösta grad ömsesidig. Katten satt med nonchalant uppsyn mitt på gångvägen mellan husen. Eller katt och katt förresten. Den har en halv svans och bara ett öra. Och här och där saknar den fläckar av päls, som om någon hade slitit knytnävsstora tussar av den. Man kunde knappt referera till det där som ett helt kattskrälle faktiskt tycker Ove. Han tog ett par klapprande steg mot den. Katten reser sig. Ove stannar. De stod där och värderar varandra några ögonblick, som två potentiella slagskämpar en sen kväll på en landsbygdsbar. Ove funderar på att kasta en av sina träskor på den. Katten ser ut som om den förbannade det faktum att den inte hade några träskor att kasta tillbaka…”

Nått annat man måste göra är att rädda tomaterna från frosten så det va skördedag idag. Vi hade lite att ta av. Typ 2,5kg.