Regnstövlar
Vad ni än tror så fortsätter faktiskt livet fast det är semester för de flesta. Livet blev faktiskt bättre när ni försvann. Ungjävlar. För nu får jag nästan hela tåget för mig själv på morgonen, det är så där underbart tyst som det annars bara är på nattåg, fast klockan är tio över sju. Att det är så några på tåget gör att tågvärden kollar biljetten direkt när vi lämnar Tranås, innan jag somnar istället för att väcka mig mitt i färden.
Livet är bättre utan er, utan att det är människor överallt. I stallet kan man bete sig hur som helst egentligen, ingen ser ju ändå. Vill jag rasta Ari lös i manegen är det inga problem, för det är bara jag där. Kokko! Ropar jag! Det ekar. Ari blänger, det är inte snällt att kalla någon för Kokko. Inte när man brukar kallas Strumpan. Vi vandrar omkring, Ari blänger på mig. Kanske för att jag med jämna mellanrum gör utfall mot henne så hon skräckslagen galopperar iväg. Hon kallar mig dum, jag kallar henne fläskberg. Så går vi fram och skördar champinjoner vid kortsidan. Håkan har harvat sönder de flesta men några går att rädda. Ari får en skopa enzion hon inte äter, jag får en svampmacka. Det är premiär, guldkant, det tycker inte Ari. Chaminjoner luktar äckligt tycker hon. Så är det det där med hagen. Som Ari älskar och som jag har kommit att tycka illa om. Varje gång jag går dit börjar det regna. Som om en högre makt säger; Ja, du skulle minsann ha extra kläder i skåpet.
Sen hade en huggorm gått en ond bråd död till mötes i hagen. Jag vill inte se ormar, de bits och äter upp folk. Jag släpper Ari lös i öppningen så får hon minsann springa bort till hagkompisarna själv. Tillslut får jag nog och ritar en skattkarta till ormmodiga människor. Då är ormen borta. Ödet. Ni ska vi plocka styng, som korsstygn bakofram, imorgon rider vi…
Jag firar alla semesterfirare med Mattias på en söndag egen färskpotatis kokad i egen dill. Känn på den livsnjutare
