arisafari.blogg.se

Det blev inte uppskattat av mannen igår att första blogginlägget handlade om mina sykunskaper tydligen.  Varför skrev du inte om bröllopet sa han. Jo, kära make, för att den som väntar på något gott fick vänta i 11,5 år. Såna här saker tar tid helt enkelt. För att man väntar på något fantastiskt.

Många här vet väl om att för tre år sedan sa Mattias till vår vän och frisör Erika att det var dags för mig att börja spara ut mitt hår. Jag har pratat länge om lockarna jag ska ha på vårt bröllop. På den tid sa jag alltid mitt bröllop, eftersom man inte kunde vara helt säker på att det var Mattias som skulle stå där och vänta i kyrkan. Efter 9 år är man uppgiven. Sen var det dock så att min syster förlovade sig så likt en 1800-tals gentleman gav Mattias min syster ett år som trolovad innan han gick vidare för att be pappa om min hand. Det ska ju gå rätt till i åldersledet. Det fanns hår så det räckte…

En oförglömlig dag med så många nära och kära! Fast vi fick begränsa middagsgästerna kom många och firade oss i kyrkan och på logen. Älskade Tranås Ridklubb, jag lämnar er aldrig. Ni kommer bända bort mig från ridklubben när jag en gammal, skrynklig tant och en fara för hästarna med min rollator.

Helt överaskande stod dom där i vägkorset, alla hästar. Vi blev så imponerade! En kortege bestående av 18 hästar. Och så fina vänner. Dagen till ära hade de tagit med Ari som tappat sko och skapat kaos och kalabalik. Man kan alltid lita på fuxisar att ställa till det.

Puss på alla underbara!