arisafari.blogg.se

Det finns många saker som vi hoppas definierar oss som person. Vi hoppas att det är de saker som vi tycker vi är bra på, det vi är starka i. Många personer är omtänksamma, en del är snälla och förstående. Den bästa egenskapen enligt mig är empati. Jag är tjurskallig.

Tjurskallig är en egenskap som är tvetydlig. Den kan vara både bra och dålig. Tjurskallighet. Den egenskap som ofta beskrivs i ett dåligt tecken. Jag är tjurskallig.

En tjurskallig person envisas med att hoppa när hon inte vågar, på en hopphäst som inte är en hopphäst. Som hon inte vågar rida på.

Tidigt i denna blogg. I ett inlägg många inte kommer ihåg, frågade jag om det var farligt med knölar på smalbenet. Det grundade sig i en icke tillit. Jag hade skaffat en häst som gång på gång utsatte mig för prövning. Fast jag precis som Jesus bad att få slippa utstå dessa. Ari utsett mig inte för prövning… Eller hur går det. Fräls mig?

I ett hästliv önskar mig sig inte en fux. Jag önskar mig frälsning. Ari är min prövning.

Fast det gått så bra på hoppningen så blev det plötsligt vinter. Och som alla hästägare vet så kommer det plötsligt en köldknäpp. Då blir hästar knäppa. Och Ari blir oberäknelig, jag, jag vill inte hoppa. Så är vi tillbaka på ruta ett. Tjurskalligheten vill vara bäst, rädslan sätter stopp. Och så blir det kortslutning. Jag vill vara bäst, jag är rädd. Vi är rädda båda två.

Rädda, ledsna. Med frusna tårar och ett brustet hjärta. Ibland är du min bästa vän. Ibland tycker jag inte ens om dig, tycker du om mig? Förstår du ens? Du är min prövning, fräls mig. Idag tycker jag inte om dig. Du tycker nog inte om mig heller.

Tjurskallig