arisafari.blogg.se

Jag har gift mig med en man som gillar motorer. Det respekterar jag. Jag respekterar också att han tycker om att köra motorcykeln fort, fortare än man får. Jag respekterar att en av hans högsta drömmar är att få ett knäskrap i en kurva. Allt detta älskar jag med min man, han har passion. 

 

 

Jag är istället en person som älskar hästar, och att rida ut i skogen. Jag vet inte om du vet det här, du som kör streetrace på Hjälmarrydsvägen, men min ridklubb ligger på Zinkgatan. Hjälmarrydsvägen måste korsas för att komma upp i skogen.

 

 

Kanske är det lätt för dig att glömma, att när du känner för ett åk så gör du det på allmän väg. Där jag med min häst inte bara måste, utan har laglig rätt att korsa. Det är lätt att glömma när man sitter i en bil, att mitt "fordon" har känslor och lätt blir skrämd.

 

 

Men kanske borde du tänka på att Hjälmarrydsvägen är just en allmän väg som används av hästar och att det du gör är olagligt. Kanske borde du fundera på visheten i att köra som en galning på denna väg.

 

 

 

 

Idag hände inte det jag fruktat länge, men det var nära. Jag kom från skogen med min häst och hörde ljudet av dig på skroten. Jag tittade på min häst som nervöst rörde på öronen och flackade med blicken. Däcken skrek och motorn vrålade. Jag funderade på att vända och rida en timme till men min häst var trött. När vi kom till korset där vi måste passera vrålade du förbi utan att tänka på oss och min häst slängde sig åt sidan. Hon kunde slängt av mig, hon kunde hoppat framför din bil, hon kunde ha dött, jag med. Men du saktade inte ner, du såg min nog inte bakom hörnet.

 

 

Men jag har rätt att passera, jag har min lagliga rätt, det har inte du. Jag respekterar min man som vill ha knäskrap, han skaffar dem på motorbana. Dig har jag ingen respekt för, för du respekterar inte mig! Hjälmarrydsvägen är ingen lekstuga för er som vill köra på motorbana gratis, det är en väg för alla att använda.