arisafari.blogg.se

Beröm ska ges, när beröm krävs. Nu krävs det beröm.

I vårt hem är det Mattias som grillar. I början använde jag ord som; Ja, han får ju skylla sig själv som köpte en kolgrill. Han fick helt enkelt skylla sig själv att han inte hade köpt gasolgrill så jag kunde starta grillen och bränna på lite kött.

Uttrycket hade snart ändrat sig. Nu var det inte han som grillade för han fick skylla sig själv utan för att han är jäkligt bra på det. Han är liksom Grillmästare. Det här är också ett koncept vi inte har bråkat med. Mattias grillar, det blir bra.

Men sen kommer ju juni i år igen. Och allt som Mattias måste göra. Mura fönster, klippa gräset, laga hästtransporten… Det minsta man kan begära av mig är ju att han har rena kalsonger och mat. Det låter ju helt rimligt. Om det inte vore för soligt väder och grillen. Man vill ju grilla och vara ute i solen. Jag vet inte hur mycket hjälp Mattias tyckte att han fick när jag behövde hjälp att starta den, hålla koll på när glöden var varm och när man fick börja grilla. Dessutom fick han hela tiden hålla ögonen på mig. Tydligen rörde jag köttet för mycket, och öppnade locket för ofta. Hade det varit en sufflé hade den varit död nu, sa Tias. Jag blängde tillbaka. Man kan faktiskt se hur det går för sufflén i ugnen. Allt man ser på grillen med locket på är en oroande rökbildning. Smak menar Mattias.

Kanske underlättade jag lite i alla fall. Vi använde ju oftast mina händer. Men det blev inte lika bra som Mattias grillning. Jag var ingen grillmästare. Jag får nog gå in i skuggan av mitt kök och göra en sufflé istället och tvätta några maskiner kalsonger.