Sanna Hornbrink journalist, krönikör
På kort tid har flera kommenterat att jag skriver bra. Att de tycker jag är rolig! Idag fick jag veta att någon i smyg trott jag var journalist. Jag anser att personen i fråga är helt fel ute. Jag skriver sällan om något annat än mig och mitt. Det skulle bli en konstig tidning.
Men det hjälper ju självbilden. Den redan något uppblåsta och något mikrofonkåta smilfian som ler och tar sig för håret när en bekant kommer fram till mig på Ica och säger... Starta bloggen igen. Skriv en bok (jag skriver redan en triologi.) Bli krönikör!

Och lilla jag som lever på beröm och ära, jag inser att jag vill nog skriva igen. Och hoppas att det blir uppskattat. Utlovar redan inlägg om min olicenserade hemmavård av hästar, misslyckade träningar och söndertrampade tår.
Samtidigt hoppas jag att mina närmaste vänner som fått komma in i mitt innersta väsen där osäkerheten bor, slutar påpeka att jag är så himla dålig på svensk grammatik!
Det slog mig hur många bloggare TRK har. Vi kanske skulle ha bloggarfika?